Tycker inte om att bli gammal
Tycker inte om att bli gammal, sa alltid min mamma när hon började närma sig 60 års ålder. Jag är själv där snart och jag börjar förstå vad hon menade. Livsrytmen går långsammare och kroppen hänger inte med längre. Det märker jag särskilt vid bilkörning så det är mycket därför maken får köra mest bil idag.
Men det är som om kroppen stannat av och förbereder sig för en ny fas, att åldras och bli gammal. Det känns mycket märkligt och annorlunda för jag har alltid känt mig ung inuti mig själv, så varför ska kroppen bli gammal.
Min tankar går också till min farmor som blev nästan 100 år. Det hon sa ofta till mig var att hon kände sig som en 14-årig flicka hela tiden. Jag kan inte mer än hålla med om det för jag inom mig känner jag mig inte gammal. Så vad sker med kroppen egentligen?
Ett nytt Jag
Detta jag känner nu idag är att jag tycker inte heller om att bli gammal, för jag kan inte göra allt som jag tidigare velat göra. Då kroppen inte hänger med längre är jag begränsad idag. Att känna det i kroppen och känna känslan av att jag åldras i takt med det, känns inte heller vidare kul.
Det är mycket därför jag lägger om mitt liv idag. Jag kommer ändra på mycket framöver som jag tidigare har velat iscensätta men jag måste låta tiden ta ut sin rätt här. Jag kan inte längre göra det jag velat.
Men livet tar ju inte slut här känner jag. Utan jag får omvärdera mycket och jag får planera om mitt liv helt enkelt. Kanske inte många som känner till detta, men det står ju inte i pannan heller. Vilket det inte ska behöva göra heller. Av tiden skapas livet och av livet skapar jag mitt eget. Det är just det jag får anpassa mig till idag. Vad jag känner själv är att det kommer gå bra men jag kommer inte bli densamme. Så därför kan det inte heller bli som förr för jag är inte som förr. Inget av det jag tidigare var kanske man kan se idag. Så den bild man haft av mig är nog bara en skenbild. Det är dags att se mig för det jag är idag, inget annat.
Något nytt
Av det här som jag känner idag kommer det något annat av. Det vet jag och det ligger i planen, men det kanske förväntas av mig. Det är ju det som är livet tycker jag att man ska kunna förändras under en livstid. Men jag tror också man själv måste inse sina egna begränsningar ibland och resignera inför det an klarar eller inte.
Något nytt gror och det kommer jag själv se fram emot. Men det kanske också betyder jag inte blir så synlig längre. Hur andra tar det är upp till de, huvudsaken jag vet själv. Det nya föds ur det gamla, så vill jag tro det är en kosmisk ordning. Men när jag nu känner att livet rinner iväg liksom, så måste jag nog ta tag i det jag en gång drömt om för länge sedan. Så nu är det dags att ta tag i det, för jag kan ändå inte göra det kunde förr. Därför tar jag steget framåt i den form jag är i idag. Jag ser fram emot framtiden, och den ska bli kul att utforska från en annan vinkel. Hoppas Du vill följa mig en bit på vägen!
/Always & Forever