Onödiga ord

”Onödiga ord”
Det var nu ett tag sedan jag skrev i min blogg. Men det har sina orsaker. Ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag har funderat en del på detta med ord. Gamla ord och nya ord. En del ord får nya uttryck, det är förståeligt, men när det går till överdrift och allt börjar bl mer krångligt, då tycker jag något går snett. Särskilt i den här branschen. För inte så länge sedan blev jag oskyldigt anklagad för nåt som verkligen inte stämmer överens med den jag är inte heller i sammanhanget om vad som skedde.

Man överdrev rejält. Kommunikation verkar vara en bristvara hos många. Och ljug och att hitta på historier går tydligen hur långt som helst. Jag ställer mig ofta frågan, vad är källan till allt. Även om jag hör något konstigt eller obehagligt om någon, blir jag alltid frågande om vad är källan till allt, och var är hela sanningen. Det är därför jag sällan går på rykten om andra människor. Jag frågar alltid (om det är nån jag känner,) om allas vinklingar och hur de ser på saken. Hur som helst, så känner jag mig ganska uppgiven på det här med ord.

Ett ord kan betyda så enormt mycket och samtidigt så lite. Beroende på vem man pratar med. Jag kan tjata ihjäl mig på detta med jordgubben. För en person är ordet jordgubbe förknippat med sol, midsommar, glass och glada tillställningar. Medans det för en annan person som är allergiker kan betyda döden. Det är bara ett ord. Hur många ord har vi? Jordgubbe är bara ett.
Så det kan bli lätt förvecklingar tack vare vi sätter prägel på olika ord. Vi är lika många människor som vi är lika många som använder olika uttryck och ord i olika sammanhang. Då kan man verkligen fundera på om ”bråk och osämja” mest handlar om missförstånd.

Sen vill jag också påpeka att ordets makt har tagit över. Jag tänker på hur onödigt många människor i ”new age” världen svänger sig med ord och begrepp jag ibland undrar var dessa villfarelser kommer ifrån. Likaså om man verkligen har förstått varför människan finns här på vår jord, och andra världar för den delen med. För en tid sedan mötte jag en ung person som använde så kallade nymoderna ord på saker som redan har ett namn eller betydelse. Vem satte dit den nya, och varför? Vill man försöka skapa hjulet en gång till, eller vill man slå sig för bröstet och säga, titta vad jag kommit på…. fast det funnits hur länge som helst och redan har en benämning.

Jag har snart varit i new age träsket allt för länge så det kanske är dags att fundera på något annat. Jag har helt ärligt tröttnat på ungtuppar och småpåvar som tror dem kommit på nåt nytt. Samt när man ifrågasätter och säger att -ursäkta men är det detta du menar? Så får man nästan onda ögat på sig, och man ska inte fråga så mycket. Under min tid som tarotläggare, Medium och healer och med Ambres läror i ryggen ser jag inte en värld mot upplysning och inre andlig utveckling eller mänsklig heller för den delen. Jag tycker går åt fel håll. Ta exemplet Tarot och kortläggningar en del gör. Det har utvecklats en trend i att du finner svaret på din fråga beroende på vilken kortlek som används?! Jag menar vad hände där?

Är det inte VEM som tolkar eller känner in som är det viktigaste. Det som tarot eller korttolkaren får fram genom sin medialitet och inkännande har helt tappats bort på någon stig jag undrar vem som startade detta. Det är nästan detsamma i mediumvärlden att den lärare man haft är det som är viktigast, inte vad eleven själv har utvecklat. Helt ärligt fattar jag ingenting längre. Det är läraren som gör eleven, det är tvärtom. Samt alla lärare måste ha ödmjukheten i att låta elever gå om sin lärare. DET finns det inte många av har jag märkt. Det är verkligen inte så det är tänkt, samt det verkligen inte vad Kärlek är, fast många förespråkar det.