Den ständiga frågan om vad är meningen med livet. Den frågan kommer ständigt i många frågeforum, religioner, seanser konsultationer, ja nästan överallt. Så även jag frågar emellanåt vad är meningen med allt detta. Jag har ställt frågan till mig själv länge och jag får samma svar varje gång. Svaren ändras aldrig däremot vårt beteende ändras. Det gör mig lite fundersam över vart andligheten tar vägen. Eller rättare var tar mänskligheten vägen. På min egen undersökning om detta slutar alltid med samma svar, och den lyder: Lev livet i kött och blod och öka ditt medvetande. Handla alltid i kärlek och ta konsekvenserna av ditt handlade.
Det är meningen med livet. Andligheten kommer i nästa steg. Själens utveckling i det hela. Den är intakt, hel och odödlig. VI människor är en del av det och har en dödlighet som människa. Kroppen dör och vi går upp i vår själ för att ta vidare steg i själens utveckling. Jag får ofta höra om ”själslig smärta” och ”det gör så ont i själen”. Vet ni, jag tror inte alls det ligger till så. Själen kan inte känna smärta på det viset. Vår själsliga storhet har större överseende än så. Vi vet så lite om vad själen är till fullo, så egentligen ska vi inte spekulera i det tills vi vet mer.
Men jag kan förstå uttrycket ”själslig smärta etc. Men det är nog felaktigt att uttrycka sig på det viset då själen inte har smärta på det vis känner här i kött och blod. Vi har våra känslor och vår medmänsklighet av en anledning. Men ofta tror jag det här vinklats fel och andra gurus utnyttjar vår svaghet och smärta för egen vinnings skull. Vi ska/bör leva livet till fullo utan fruktan från att vi ska vara frånskilt från vår själ.
Det florerar mycket nu för tiden om änglabehandlingar och det utlovas till höger och vänster om den ena tekniken eller behandlingen efter den andra om förhoppningar om bättre hälsa och bättre liv. Fungerar det verkligen? Hur vet vi det är från änglarna, och hur vet vi det är verkligen verkningsbart? Jag är övertygad om att det fungerar, men jag kan ändå inte låta bli ifrågasätta det hela. Jag personligen väljer med väldigt stor omsorg om jag ska ha änglabudskap eller behandling via änglarna. Kan det även vara villfarelser om en värld och ett liv vi inte alls ska ha eller uppnå.
Har någon ställt frågan vad är meningen med att ”nån annan” ska hjälpa dig eller mig med bättre hälsa och bättre leverne, eller ännu bättre, mer pengar, som verkar vara hett just nu. Nej jag har inte heller fått bra svar på detta. Eller en ännu en bättre fråga, kan du själv ta emot? Vad är grundtanken sitter eller varför ska vi låta andra leva ditt eget liv. Vår fria vilja har vi till 100 %. Varför ska vi då inte kunna ta rodret över våra egna liv och låta det levas så som det är tänkt och så som sig bör, av oss själva. Fullt ut. Ska vi be om hjälp från ”ovan” och de tar vid, är det för mig diktatur. Om de tar över, vilket är fullt möjligt. Ska det vara så?
Jag får ofta frågan om hur man ska hantera traumatiska händelser eller en meningslös situation t ex vid stor sorg och saknad, eller andra traumatiska händelser som krig eller svåra sjukdomar, ekonomiska tragedier etc. Vi kan tycka det är orättvist och tills synes helt värdelöst. Men om man tänker på det så här, vi är här på jorden för vi ska uppleva och vi ska lära. Även det jobbiga, besvärliga och traumatiska. När man är mitt i det är det så klart svår att se meningen med det. Men alla som går igenom detta vet innerst inne att vi fått det av en anledning, men vi behöver inte gilla som människor.
Men som själsliga varelser kan vi se lite ur ett annat perspektiv, se det lite från ovan. Händelsen vi får kan vara den allra bästa och lärorikaste händelse i ditt liv för din egen själ. Dina ”läromästare” kan vara just denna svåra tid eller trauma, just för att vi ska få in det i vår kunskapsbank och erfarenhet som själ. Det är en skatt och det absolut värdefullaste du kan gå igenom som själ.
Jag får ibland höra om personer som vill hjälpa andra människor med både det ena och det andra. Särskilt när det kommer till healing. Att kunna ge healing till någon på ett sätt som inte märks eller grupphealing till någon som absolut inte vill ha eller bett om det.
Vill personen verkligen ha den utvecklingen utan den ens vet vad det handlar om eller ens den personen kanske inte alls tycker det är nåt fel och ska absolut inte ha nån healing. Men du kanske tycker det är fel leverne eller fel att ha en sjukdom, Ja du förstår nog hur jag menar. Vi som människor vet inte alls var den andres utveckling tar vägen om vi går och ”stör” med hjälp man inte efterfrågat. För att dra en parallell. Tänk om någon som ville göra gott och hjälpa självaste Jesus, och lagt sig i, hur hade det då blivit med hela kristendomen?
Man kan stilla undra. Nu var jag kanske lite järv i jämförelse, men jag tycker vi ska tänka igenom och känna in vad vi vill göra med våra liv. Många tycker det är svårt och jobbigt och många mår väldigt dåligt. Ja det är tragiskt detta och ett stort dilemma, men för den delen ska vi inte lägga oss i utan att personen bett om hjälp. Hjälpen kanske är nåt helt annat. En puff i rätt riktning eller nåt annat som gör att personens liv tar ny fart. Insikter kanske inte är så dumt. Men det utesluter inte personen måste göra jobbet själv hur brant backen än är. Däri ligger läran och den oslipade diamanten av upplevelse. Livet består av yin och yang, glädje och tårar, eufori och tragik.
Allt finns i våra liv och det ska genomlevas. Får inte läran kommer den igen och igen. Att komma fram till själv om man vill ha hjälp eller om man behöver hjälp är den största ”behandlingen”. Sen om man bestämt sig för att man vill ha hjälp, ska man vara på det klara med att man absolut, under inga andra omständigheter, jobba med sig själv. I alla avseenden. Kanske blicka in i sitt eget ego, vem är det som verkligen vill ha hjälp eller inte, du eller egot?
Låt oss sen leka med tanken att hjälp är vad man vill ha. Man vill få en mening med livet. Vad händer sen? Jo man bör nog mer se över vilken sorts hjälp som är bäst. Konsultation kan absolut vara bra, men uteslut inte snacket och konsultationen med dig själv. Fråga dig själv vad DU vill och vad DU har för drömmar i livet. Jag har själv fått såna situationer och fått detta slängt i ansiktet och tänt, skjut mig eller stick å brinn! Hur fanken ska det gå till att JAG ska fixa detta själv. Men se det är nu man kommer till detta med personlig utveckling. Varför hamnade man i situationen.
Vad vill du göra åt det? Och är du redo se ordentligt in i ditt medvetande för att hitta grundorsaker till kanske ett mönster du bär på i onödan. Den kanske inte ens är din. Jag har också gjort tokiga val i livet och trott det var det bästa för mig. Fast det visat sig tvärtom. Innan jag kommit på att det var hos mig felet satt och inte min omgivning, då började mitt medvetna sakta förstå och saker började ändras, utan att jag egentligen gjort nåt. Det är som jag såg en skämt teckning en gång: Livet är som en kontorsstol: det gäller ha rätt inställning.
