Jakten på lycka och salighet

”Jakten på lycka och salighet”
Jag har bestämt mig för att skriva blogg för att nå ut till de som vill läsa om vad jag har gått igenom, erfarit, tyckt, anser och hur jag kommit dit jag är idag. Min förhoppning med mitt skrivande är att du som läsa ska kunna ta till dig och kanske få insikter och behjälplig i ditt eget liv och andliga sökande.

Ett sökande i andlighet är alltid spännande och rogivande för människan och själen. Men är den alltid så rosenröd? Nej det är den verkligen inte. Borde det inte vara så att alla som söker andligheten och lever i den, vara mer ödmjuka, och vara i sina hjärtan. Jo så borde det kanske vara. Många jag mött är verkligen där och jag är glad över att ha fått träffa dem. Det gör gott i hjärtat, verkligen. Men de som inte är där, som inte är ödmjuka eller tron de lever i hjärtat har sannolikt inget i denna andliga värld att göra.

Det gör ont att se hur de skövlar och beter sig i nästan sektliknande mönster och pengabegär. Det är just dem som lever på andras jakt på lycka och salighet. De binder upp andra personer enligt deras eget ego och begär. De beter sig diktatoriskt och har ingen som helst överseende med att man inte alltid vill gå deras väg. Inte heller förstår många att andlighet är något privat och heligt. Man ska enligt dem själva endast gå deras väg för det är den enda rätta. -Man tager sig för panna! Jag säger så här, om du som läser detta får höra om något liknande: spring därifrån. Fort som attan! Det finns inget som heter -det enda rätta. Inte heller, -min väg ska du gå, då blir du medium. De bara binder upp dig och du har ingen frihet i andligheten eller ännu mindre i ditt eget mediumskap.

 

Jag själv har råkat ut för många av dessa och i ärlighetens namn förstår jag inte varför jag ska möta så många av dem. Men jag har en teori. Det kanske mer handlar om vad jag ska lära mig och förstå, mer än vad jag gör rätt eller inte. Jag gör rätt för varje gång. Men jag har minimerat tiden för när jag reagerar och gör en motaktion. Första gången tog det nästan 2 år innan jag sa ifrån. Nästa tog 1 år. Den tredje tog 6 månader. Nu senast tog det bara 1 vecka. Till att jag vågade välja min egen väg istället för att lockas in i andras smicker. Det var ju inte min väg från början men man blir lockad, så även jag. Men när mina varningsklockor börjar ringa måste jag ta det på allvar och göra något åt innan jag blir får insyltad. Jag tror du förstår vad jag menar, du som läser.

Varningsklockor eller vad vi nu får till oss, bör vi lyssna på mer än av andra människor som lockar om både ditten och datten som lovat högt men håller tunt. Det är din egen ande som ringer i klockorna för Din skull inte de andra. De andra vet ju inte vad som är bäst för dig och var din väg är. Men det är makalöst skön känsla när man kommer på det och bryter sig ut. Att komma på hur man ska lyssna på sig själv i första hand, i alla lägen. Det kan vara tufft och rent ut sagt skitjobbigt, men när man väl gör det och gör en motaktion, då känns det gott djupt där inne.

Man kan nu fråga sig om man sårar andra genom detta. Jag vill påstå att det gör man inte, man har på sin höjd trampat på deras ego. En ödmjuk person förstår och har inga problem med att man väljer en egen väg. Men den som inte är ödmjuk tar illa vid sig för den har fortfarande begäret att du ska gå med dem och gå deras väg. Den personen bör se över sitt eget beteende och gärna sitt ego´s begär. Men räkna inte med att en person som är ”andlig” förstår sina egna problem i detta. Det kommer inte med automatik att personlig utveckling ska gå hand i hand om man inte själv jobbar på det.

Personlig utveckling bör gå hand i hand med andlig utveckling. Men tyvärr är det alltför många som matar sina egon alltför mycket. Så ta det inte för givet att en person ska förstå dig om du har utvecklat dig själv och går din egen väg. För tänk om eleven går om sin lärare. Fy skam…! Det jag vill förmedla är att du ska tänka igenom hur din mentor eller lärare kan ge plats, för att kunna gå om sin lärare och mentor eller inte. Tänk dig vem som skulle göra det. Jag kan säga det är nog inte många. Dem finns, absolut finns dem men dem är sannerligen inte många.

 

Jag vill också förmedla att det finns positiva och medkännande personer som man verkligen kan lita på. Det som jag vill poängtera för dig är att ta inget för givet att saker per automatik ska vara på ett visst sätt. Prova, utmana, och testa men framförallt gå din egen väg som känns bäst för dig.