Den här gången ska jag skriva om vår frihet. Har vi en frihet? Har vi friheten att ha en frihet? Jag både tror det men ändå inte. Varför då kan man tänka. Jo, friheten är medfödd att vi ska kunna göra vad vi vill. Men med ansvar för våra handlingar så klart. Men friheten finns inte alla gånger, om man hamnar in en situation att man inte kan uttrycka sig som man vill eller när man vill. Det kan handla om politiska saker och mänskliga rättigheter självklart. Men framförallt tänker jag på i vardagen. Vi har inte friheten att säga och uttrycka som vi vill när vi vill i vardagen med våra nära och kära. Hur har det blivit så?
Jag tror det handlar om att vi är rädda för att såra och att inte passa in. Att inte se sig själv som en pusselbit i det hela stora, och inte kan se att vi alla kan hjälpa varann med friheten att den är värd mycket för vårt andliga växande. Ta till exempel att inte kunna känns som man gör och få uttrycka den i frihet. Många gånger tror jag man inte vågar för vad allmänheten ska tycka och tänka, framförallt vänner och bekant kan ta anstöt, eller det inte är passande.
Är det rättvist mot oss själva att kväva oss men den tanken? Nej verkligen inte. Vi måste kunna känna frihet att uttrycka som man vill anser jag. Utan att anstöt kommer från oväntat håll. Eller att inte passa in.
Jag säger inte att man ska vräka ut vad helst i tid och otid. Nej jag menar att man ska kunna uttrycka sig när det rycker på och behovet är stort, ska man kunna göra det. Med ansvar så klart, och noga genomtänkt. Att kunna stå för det också är viktigt. Kanske den största biten men friheten ATT kunna göra det är av största vikt…
Hej så länge tills nästa gång
/Katarina
