Det råder olika teorier om dessa två begrepp, och det har nästan blivit två läger av det. Vilket jag kan tycka är onödigt eftersom dem dels är helt skilda åt men ändå hör dem ihop. Begrepp är svårt att hålla reda på även för mig emellanåt. Så jag anser det är bäst att känna i hjärtat vad som är bäst för var och en och enskild person känner för. Som utövare kanske man ska ta reda på lite mer fakta och bakgrund innan man går ut med vad man gör, kan jag tycka. Gör man inte det råder en viss förvirring har jag märkt och andra påstår sig alltid ha den rätta ”tron”. Nåväl om så vara skulle jag vilja delge hur jag ser på det hela.
Esoterism är endast ett begrepp, ingen metod. Förr var det endast särskilda grupper och sekter som ansåg sig vara de enda som fick ta del av den esoteriska hemligheten. Slår man upp ordet esoterisk eller esoterism betyder det just det fördolda och det hemliga. Men det hemliga menas, inför resten av befolkningen. Endast för medlemmar i sekter och hemliga sällskap fick den kunskapen, men gränsdragningen var stenhård på vem som fick den kunskapen. Sekter, frimurarordnar och hemliga sällskap, skapade sig ofta detta. Men går man längre tillbaka i historien, finner man att det fanns ett urgammalt bibliotek i Alexandria. Tyvärr brann det och väldigt lite finns kvar idag.
Enligt esoterism är det något fördolt, men också något föråldrat. Det finns inte längre något som är hemligt och fördolt. Se bara på effekten av ”The Secret”. Det är samma sak där. Någon lyfte på locket och gav ut ”the secret”, som en gång varit dolt för andra, men som nu är tillgång för alla. Om vad esoterismen verkligen handlar om är läran om livet, läran om personlig utveckling. Det är var esoteria är egentligen. Hemligheter om hur man ska nå det inre, där allt är fördolt.
Läran om sig själv varför man agerar och reagerar på saker och personer. Lagen om attraktion och lagen om orsak och verkan. Det är den verkliga benämningen på Esoterisk lära. Esoterism är ett begrepp för hemliga sällskap för att hålla dolt för resten av världen vad som en gång var hemligt för endast invalda. Kanske är detta grunden till hemliga sällskap och religioner, där det råder utanförskap för många och vissa självutnämnda gurus.
Vad har det här med mediumskap att göra, då? Jo det är ju så att delar av mediumskap har också varit dolt för andra, men har tidigare lyfts fram tack vare spiritualismen. Ska tillägga det fanns samfund inom spiritualismen som var hemliga och dolt för andra att ha insyn och tillgång till. Hur som helst, ordet medium betyder den som är i mitten. Kort och gott. Medium är man om man kan vara språkrör för andra som vill kommunicera med oss på ett sätt utan talorgan och utan fysisk kropp här i vår värld, och det dolda och det som inte uppfattas kanske av alla. Men för den delen inte oåtkomligt.
Ett medium har ett välutvecklat sinne och mentalt tränad för att kunna kommunicera med vad som än vill komma igenom och göra sig hörd. Inom spiritualismens ramar är det anhöriga och säkerställning av VEM man har kontakt med det mest fundamentala och viktigast. De hålls ganska hårt på det, särskilt i England. Men andra länder har lite annan åsikt och tanke kring detta. I Sverige och Norden framförallt har vi Nåjderna och schamanismen som har ett ganska vitt och starkt grepp inom naturbefolkningen. Den nordiska schamanismen har även börjat vakna igen.
Att vara medium är att vara språkrör för de som vill kommunicera med oss. Men vilka vill kommunicera då. Ja allt säger jag. Naturväsen, andar, anhöriga, utomjordingar, väsen, guider, mästare, änglar ja varför inte självaste gud. Vissa är t om övertygade de talar med gud. Så varför inte. Men det jag vill sätta ett utrop för är, vad vill dem, varför har dem kommit, vad vill dem säga? Hur är det då med budskap. Jag skulle nog personligen vara lite vaksam kring vilket budskap som lämnas till mig, och från vem. För vad säger ”dem” har rätt. Eller vad säger ”dem” har ett allvetande till dig som ska ta emot ett budskap. Lite farligt det här anser jag.
Visst kan lyssna vad dem har att säga och så, men inte ta till ett budskap som inte är förankrat i dig som person och hur man kan ta hjälp och stöd av ett budskap, oavsett vem det är ifrån. Jag personligen skulle inte ta så allvarligt på ett budskap jag inte kan relatera till eller förankra mig i. För vad säger att ”det” har rätt om vad jag ska göra eller tänka. Inte heller andevärlden (närmast anhöriga) har rätt angående mig. Det kan nog vara deras åsikt men inte vad som är rätt för mig. Däremot om det kommer igenom (vid trans exempelvis) mästare eller guider, då är det dags att spetsa öronen. Men mediumskap i sig är så mycket mer än att prata med farmor och farfar, om du förstår vad jag menar.
Mediumskap i sin helhet är att samtala med det som kommer igenom. Andar, utomjordingar, väsen, naturväsen änglar m.m. Däremot vet jag inom spiritualismen enl. gamla seder är inte tillåtet eller ”rätt” med annat än anhöriga från andevärlden. Men det kommer nya tider och då får vi expandera oss tycker jag. Som medium är man ”bara” ett språkrör för den som vill kommunicera. Enkelt egentligen, men många gör det så svårt för sig. Sen är det inte sagt alla ska göra allt, utan det gäller hitta sin grej och sin genre och bli världsbäst på det. Det är syftet tycker jag med det mesta. Bli bra, riktigt bra på det du gör.
