Mediala utmaningar

Många kanske tror att vi som jobbar som medium och energi avläsningar har ett ständigt flyt och flöde. Att vi ska ha någon slags encyklopedi till himlen och att vi besitter magiska krafter eftersom vi ”vet” så mycket. Men så är det verkligen inte. Vi tillhör samma värld och samhälle som alla andra. Vi går igenom samma smärtor, fysiska som psykiska. Ekonomiska problem, relationssvårigheter och allt som alla andra också går igenom. Vad som kanske är en liten liten skillnad mellan oss är att vi har en visshet om saker och ting. En tro, en känsla, en övertygelse om att livet har en fortsättningen i någon form efter den fysiska döden. Eftersom vi som jobbar som medium har utvecklat vår mottaglighet med våra sinnen. Där kommer vår mediala utmaning in. Inte övertygelser utan kanske en mer översänd känsla i att vi har haft en kontakt med andevärlden och att det faktiskt går att bevisa.
Det är inte lätt alla gånger, det är i alla fall jag förvissad om, men då jag så många gånger har fått beviset från andevärlden är jag övertygad, men jag kan inte övertyga någon annan, endast förmedla känslan…
Det kan ibland räcka även för den mest skeptiska person. Det är ju alltid upp till mottagaren om man vill ta emot eller inte. Min tanke om förmedling är att man ska ha fått en känsla av att andevärlden finns och lever. Att det finns något mer än vår tredje dimensionella värld vi lever på vår jord.

Jag kan berätta om min egen tro för en stund. En tro, då tänker man kanske på den kyrkliga tron. Nja den fanns där som grund även hos mig i unga år, kanske för att jag är konfirmerad. Jag hade inte någon direkt tro på en Gud enligt den kyrkliga prägeln. Den tron blev ganska transparent eftersom jag inte fick bra svar på mina frågor. Jag vände mig istället till den esoteriska tron. Men med åren som medium och min personliga utveckling har jag kommit tillbaka till punkten om vad tro är för mig. Jag tror fortfarande inte på den kyrkliga bilden, utan det är mer en känsla av att det finns något mer därute, något stort, kärleksfull och ödmjukt. Något man kan kommunicera med. För jag anser att kyrkan har inte patent på Gud. Vi har alla rätt ta del av den gudomliga enheten. Även kommunicera med det/dem.

Den stora utmaningen i det mediala arbetet tror jag ligger i framtiden. På det sätt att vi ska kunna nyttja det mediala lite bättre och på ett mer konstruktivt sätt. Ta t ex Storbritanniens val om Brexit. Jag har följt detta ganska intensivt en lång tid och det jag reagerade mest på i alla eftersnack av förstå-sig-påare är att britterna har röstat med hjärtat, inte med fakta och staplar och diagram, och deras ”kunniga” i ämnet. Jag ser det som att britterna har verkligen anammat det mediala mer, och är ganska trötta på medias påslag av lögner och ”hitte på” propaganda. Oavsett vilken sida man vill tillhöra så kunde jag känna att nu har det skett en förändring i britternas tänk och hur vill propagera vad dem faktiskt tänker och tycker. Mycket intressant, anser jag. Nu ska jag inte prata mer politik, utan jag vill utveckla detta vidare med det mediala, att inte bara gå efter kunskap som finns utanför oss, utan vi ska gå mer vad vårt inre säger och ropar efter. Nu är inte ”sanningen” ensidig och ska passa alla. Sanningen är mångfacetterad och betyder inte sanningen passar alla. Det beror på vilken position man står i.
Vad gäller samtal med andevärlden tror jag i framtiden vi kan mer manifestera hela anden, så vi alla ska kunna se dem med våra fysiska ögon. Som ett fysiskt mediums arbete, fast kanske enklare tekniskt sett. Det andliga arbetet har också evolution. Det vi vet och gör idag, kommer säkert se annorlunda ut i framtiden.