Prövningar i livet

Varför ska man skriva om det? Varför är det ändå ett hett ämne för många? Vad kan man vinna på att skriva om det? Jo jag har en tanke om att om jag lyfter lite på locket vad jag varit med om kanske det kan lätta något för en annan, som sitter i samma dilemma, eller har svårt att se/uppleva att man inte är ensam i sina prövningar. Ännu viktigare att veta att allt löser sig till slut. Det är ju därför vi får våra prövningar, vi ska testas. Från vem eller av vem är i sak oviktigt. Jag har visserligen mina tankar om det, men det får bli ett annat kapitel.

Prövningar i livet är bland det svåraste man kan gå igenom, men även det mest uppskattade när man gått igenom sin prövning med fina insikter. Det är insikterna som är ”lönen” anser jag. Men det gäller då också att se dem, att vilja se dem.

Prövningar kan vara av olika karaktär och ämne, men om v nu talar personlig utveckling och den mentala och emotionella så är nog många med i vad jag menar. Tills vidare utelämnar jag den fysiska. Det blir för avancerat.

Jag har gått igenom många och svåra prövningar den senaste tiden. Särskilt vad gäller relationer till andra människor. Jag ska nu bli ganska personlig och visa dig som läser att även jag har gått igenom svårlösta prövningar. De som förvånat mig mest är dem jag trodde var mig närmast i relation till mig, var egentligen dem som var mig längst bort. De personer som jag delat mitt liv med på både arbete och privat har förvånat mig mest tror jag. Men även närmaste släkt och familj.

Vad gäller familj och släkt står jag idag mest själv och utan större kontakt med både syster och mamma. Övrig släkt är så gott som ute ur bilden för länge sedan. Vad det beror på kan jag bara gissa, men jag vet upprinnelsen kom när min pappa avled 1992. Sedan dess känns det som jag fått bära den skulden, helt ensam. Ingen hade förståelse för att jag hade förlorat en pappa. Dem såg sig mer som huvudpersoner i ”dramat” att de förlorat en son, bror, morbror, farbror osv. Men att jag hade mist min pappa fanns inte mycket förståelse för.

Vad gäller andra relationer som en nära kär vän, vi kan kalla honom ”Tom”, är ännu mer förvånande för mig. Vi har känt varann i över 30 år. Vi har gått igenom svåra situationer tillsamman och var sitt håll, men även stått pall för mycket och stått varann nära i mångt och mycket. Rest tillsammans och aldrig bråkat. Det säger en del, trodde jag. När jag själv skulle gifta mig (2014) kom han inte på mitt bröllop. Ännu mindre gratulerat mig. Idag har han blockat mig överallt på alla sociala media. Jag står här oförstående och utan förklaring.

Jo jag har försökt få kontakt genom mejl, brev, sms, ringt etc. Men inget svar. Det är prövningar om något. Det jag kommit fram till, är det ligger inte hos mig. Det är inte mitt fel eller min läxa förutom att i kärlek släppa denna person för sin egen utveckling. Det jag kommit fram till är att kärleken är svår på många sätt. Jag har kommit fram till att personen en dag kommer ge mig svar på detta, men till dess ligger allt hos honom. Jag har gjort allt för att upprätthålla och återuppta vår kontakt. Men det är alltid svårt att försöka få det om den andre inte vill. Jag kan bara basera det på att allt vi haft inte betytt så mycket för honom.

För mig har det gjort det, men det var inte ömsesidigt. Allt roligt vi haft och alla resor vi haft har varit för mig de bästa upplevelser jag kunnat få. Men det som bekymrar mig mest är varför sa du aldrig nåt att du inte ville under alla dessa år. Varför lät du mig hållas i tron att jag skulle vara viktig, när jag inte var det. Insikten jag fått är att man inte ska slösa med sin tid och engagemang med personer som inte ger nåt. Kärlek i alla relationer bör vara ömsesidig.

Vad gäller andra relationer i den sk mediala världen är bland det mest svekfulla och giriga värld jag någonsin skådat. Så många som ska slå sig fram, vad det än kostar. Att i alla lägen visa sig bäst, störst och vackrast. Det är mycket p.g.a. detta som jag idag har tagit beslutet att ta paus från allt vad mediumskap heter. Jag vet inom mig att jag kommer utveckla mig ändå genom livet jag lever nu. Att utvecklingen fortsätter men det från ett annat håll. Livet!

Jag ser fram emot den närmaste tiden vad den kommer frambringa. För jag har fått mer berikat liv än jag kunnat drömma om. Jag ser inte längre i backspegeln, jag ser genom framrutan. Den är mycket större än backspeglarna. Jag känner inte längre skam över vem jag är och vad jag gör. Det kommer alltid en bättre dag och framtiden är ljus. Det handlar om hur man ser på sitt liv och sin självbild. Det är utifrån den man skapar sitt liv framåt. Ta lärdom av det du fått i din hand, men det finns inget som säger du måste behålla det i din hand.

Det jag vill ge till dig som läser detta som har svårt att komma vidare med olika dilemma, drama eller svåra relationer. Det kommer lösa sig! Det gör det alltid. Men man bör kliva ur offerroller. För det finns inga offer i det här, bara lärdom och insikter. Så med det vill jag dela med mig idag, och jag hoppas du kan finna mer ro i ditt liv. Se de positiva inslagen och händelserna i ditt liv, fokusera mindre på det negativa. Låt inte det negativa ta för stor plats, det gynnar ingen, allra minst dig själv.

Det låter kanske som en klyscha men se morgondagen med nya ögon och nytt mod. Det kommer till dig det du vill ha in i ditt liv, men du måste vilja det.