Människors beteende

Det var nu länge sedan jag skrev något, och det blir väl kanske inte som man tänkt alla gånger. Jag har prioriterat ”fel” saker. Inte alls prioriterat mig själv, eller sett till att jag får ut det jag själv vill numera. Annars är jag bra på att säga det till andra, men man glömmer sig själv i vimlet många gånger. Men man lär sig varje dag, eller hur. Samt det ska bli ändring på det. Det kommer tätare bloggar framöver.

Under en lång tid har jag observerat människans beteende och även människans reaktioner på mig i vissa situationer. Då menar jag människor som jag har/haft i min närhet. Jag ska ge några reflektioner jag haft den senaste tiden, och jag ska vara ärlig att jag i vissa fall undrar vad det är jag reflekterar/speglar till andra. Vad är det dem ser och upplever i min närhet? Varför blir det ofta en utgång som gör att många tar avstånd och ”skyller” på mig. Låt mig berätta.
Smicker är en farlig väg att gå på. För en tid sedan blev jag erbjuden ett samarbete som var svårt att säga nej till. Inte för ”favörer” eller andra ting många andra trodde jag tackade ja till. Nej för min del låg detta på en helt annan nivå. Nämligen jag blev smickrad över att jag skulle få en ny erfarenhet. Samt jag tyckte dem jag hade samarbete med hade samma värderingar och samma ”tycke” i mycket, vi delade samma vision och mål. Jättekul tänkte jag. Äntligen!
Men ack vad man kan bedra sig. Det värsta jag vet är ett bemötande mellan människor inte kan ske med respekt och tillit. Att inte heller hålla fingrarna ur kakburken att undvika slänga skit och till och med mobba en annan person. Där går min gräns. När jag säger ifrån och vill inte längre ha samarbete, då kommer alltid den där klassiska, ”vaddå” ?! Vi förstår ingenting….
Sagt och gjort jag drog mig ur för jag vill inte gynna mobbning av vare sig mot mig eller andra.
En annan fälla jag ofta går in i är jag ofta tycker synd om en person, och jag lägger ner mycket tid och energi på en person, för att sen få höra att jag varken bryr mig eller att jag inte är lik mig i vissa situationer. Alltså, som företagare och jobba med personlig utveckling, coachning och medium och allt, måste man ha en viss approach, i större sammanhang, som tex grupper där många läser det jag skriver, kan jag inte vara tjenis hejsan hoppsan, jag måste hålla en viss ton eftersom många läser och kan ta anstöt av att jag är väldigt tjenis med bara vissa. Nej en neutral nivå i offentliga sammanhang är min ide om att hålla en viss stil utåt. Men jag är ju fortfaranande jag. Då kommer nästa klassiker, ”Nu känner jag inte igen dig” typ…
Bara för jag är den jag är, måste jag få visa alla mina sidor. Eller är det så enkelt att jag speglar ofta bitar hos andra som dem aldrig sett hos sig själva. Bitar som är svåra att hantera eller se själv hos sig själv. Jag menar så här att varje människa måste få vara sitt eget jag och sin person utan att andra ska få spunk och balla ur totalt. Säkert har många varit med om liknande och utan att tänka sig för kanske avslutat en vänskapsrelation i tron att andra tycker si och så om en utan att reflektera över att problemet kanske ligger på en annan nivå. Jag menar var ligger ansvaret. Har jag ansvar för mitt eget beteende. Ja visst har jag det, men jag har inte ansvaret för hur andra upplever mig. Det är en ren reflektion som andra har i sig själva. Den kan jag inte ta ansvar för. Själv anser jag mig inte som en elak person som drar nytta av andra och sko mig på andra, det är definitivt inte jag. Så mycket vet jag om mig själv. Men det jag vill säga till dig som läser detta att vara stark och säker i var du själv står och var du själv är i livet. Hur andra reagerar mot dig är deras problem, inte ditt. Du själv ska veta att den du är det som är ditt innersta jag och det ska du inte behöva ändra på om andra tycker en massa andra saker om dig. Självklart har var och en person ansvar för sitt agerande och bör ta ansvar för sina egna handlingar. Men låt aldrig någon annan säga till dig hur du är om du inte själv tycker det så klart. Man är den man är, och det som speglar andra kan du inte ta ansvar för. Det är dennes ”problem” att lösa själv.
Jag har själv märkt att inom den mediala branschen finns det många som har och äger härskaregenskaper och manipulation. En hemsk upplevelse i sig, men tyvärr finns ”dem” överallt. Så var vaksam på dem och tänk att bara för att det finns folk som talar med himlen betyder inte dem är fria från personlig utveckling. Själv är jag inte heller fri från detta, men jag försöker ta detta på hemmaplan och gå igenom varje svår situation med andra personer jag har tillit till. Men jag råkar ut för detta jag med, och bara för att jag är en stark person, betyder inte jag är okänslig. Jag blir också lessen och arg över att jag får detta över mig, personangrepp och anklagelser är verkligen inte roligt. Men det finns speglingar som gör andra människor konstiga många gånger.
/Katarina