Besvikelse

Hur vet man om man går rätt väg? Hur vet man att man ska undvika vissa människotyper? Hur vet man att man inte ska bli besviken mera? Ja detta har jag undrat under längre tid. Jag har under snart 3 år blivit utsatt för extremt manipulativa och sektbenägna människor som idkar härskar tekniker och vuxen mobbing. Jag trodde inte att jag skulle bli mobbad igen, men jo det blev visst så. Vad ville Herr Gud med detta, kan jag undra. Vad ska jag lära mig av detta? Jag har kommit på några saker. Som t ex har jag ägnat mig åt en viss typ av utbildning som för visso gjort att jag har bättre grepp om vissa saker. Men jag har i min enfald trott att jag behövt en detalj för att jag ska kunna fortgå med mig och mitt. Vilket har varit mitt misstag och dessa människor har väglett mig till detta. Visserligen på ett brutalt sätt men jag fattar väl trögt…

Man kan undra vad det är för mening med att bli sårad först för att kunna förstå en läxa. Jo meningen ligger på ett andligt plan. Att jag ska lära mig förlåta mig själv och de som gör andra illa, för dem förstår inte bättre. Jag har själv gått den här vägen och den har varit mödosam. Men vad vissa inte förstår är att man måste få in ödmjukheten i sitt liv och kärleken till människor. Annars kommer man inte långt med vare sig ditten eller datten.

Jag har lärt mig tålamod! Det ska gudarna veta. Jag har långt kvar, men även jag har min gräns hur man får fortgå med förödmjukelse och nedtryckande. När jag en gång för alla står upp för mig själv och säger nej inte mer, nu är det nog. Då kommer allt tillbaka som om det är jag som är stora stygga vargen och har bitit nån i tårna. Var är ödmjukheten att se på sig själv hur man faktiskt har betett sig…..Vid oförstående har påvisat i detalj vad jag reagerat starkt på, men se det var som att hälla vatten på en kvarn. Man förstod ännu mindre. Jag låter karma ha sin gång i detta och låta saker vila och hoppas att tiden läker detta. Men då utan min närvaro i dennes sällskap.

Jag tror besvikelse i allt ligger i att jag själv gick in i fällan och inte såg upp med mina egna intressen i första hand. Så här i efterhand behövde jag inte den här perioden för att få den insikten, den fanns där redan. Men det vore som att mitt liv gick i repris och med högre volym.
Med detta vill jag förmedla till den som läser detta att se över ert eget liv och förutsättning först, innan du låter dig styras av andra. OM så sker, kliv ur i god tid med fjädern i hatten. Låt inte saker gå till absurdum och låt dig inte kuvas av andra.
Tips på tecken när detta är för dig att vakna: När ingen kan sova, När någon påstår sig kunna ditt jobb bättre än dig gamla såsom nya jobb, när du somnar utan vidare i andras soffor, när hela din kropp skriker NEJ ! När du inte får tid till ditt eget hem, när du inte får tid till ditt eget jobb, när du känner dig uppslukad av något du inte kan sätta fingret på, när du får anklagelser på något du absolut inte känner till inte ens om dig själv. När ditt självförtroende vacklar, när du får dubbla budskap från en och samma person. När andra har samma uppfattning som du.

/Katarina

regression2

Friheten

Den här gången ska jag skriva om vår frihet. Har vi en frihet? Har vi friheten att ha en frihet? Jag både tror det men ändå inte. Varför då kan man tänka. Jo, friheten är medfödd att vi ska kunna göra vad vi vill. Men med ansvar för våra handlingar så klart. Men friheten finns inte alla gånger, om man hamnar in en situation att man inte kan uttrycka sig som man vill eller när man vill. Det kan handla om politiska saker och mänskliga rättigheter självklart. Men framförallt tänker jag på i vardagen. Vi har inte friheten att säga och uttrycka som vi vill när vi vill i vardagen med våra nära och kära. Hur har det blivit så?

Jag tror det handlar om att vi är rädda för att såra och att inte passa in. Att inte se sig själv som en pusselbit i det hela stora, och inte kan se att vi alla kan hjälpa varann med friheten att den är värd mycket för vårt andliga växande. Ta till exempel att inte kunna känns som man gör och få uttrycka den i frihet. Många gånger tror jag man inte vågar för vad allmänheten ska tycka och tänka, framförallt vänner och bekant kan ta anstöt, eller det inte är passande.

Är det rättvist mot oss själva att kväva oss men den tanken? Nej verkligen inte. Vi måste kunna känna frihet att uttrycka som man vill anser jag. Utan att anstöt kommer från oväntat håll. Eller att inte passa in.

Jag säger inte att man ska vräka ut vad helst i tid och otid. Nej jag menar att man ska kunna uttrycka sig när det rycker på och behovet är stort, ska man kunna göra det. Med ansvar så klart, och noga genomtänkt. Att kunna stå för det också är viktigt. Kanske den största biten men friheten ATT kunna göra det är av största vikt…

 

Hej så länge tills nästa gång
/Katarina

häxa7