Alla inlägg, Attraktionslagen, Berättelser, Från livet, Mind set

Ensamt med åsikter

Ensamt med åsikter

Helt ärligt är det inte alltid fördelaktigt att vara rakt på sak och vara ärlig har jag märkt. Jag har själv i hela mitt liv varit ärlig och säger min åsikt. Men det är inte alltid till min egen fördel. Varför då? Jo många andra klarar inte av att höra min åsikt. Så med tiden har blivit mer och mer återhållsam med min raka åsikt. Däremot om någon uttryckligen verkligen vill ha den så får man det. Nu ska jag tillägga att jag går fram till folk och säger -Vilken ful hatt du har. Nej det är inte alls på den nivån. Vad jag menar med ärlig åsikt är allt från medial vägledning till en politisk åsikt. Därför kan det bli ensamt med åsikter.

Från en före detta arbetskamrat

Jag minns vid en tid när jag var anställd på Handelsbanken kom en kollega till mig och frågade om jag ville vara smakråd vid ett klädköp, vi skulle ta en lunch tillsammans och kika på en klädesplagg på vägen. Jag sa nej det får du be någon annan, för jag säger vad jag tycker. Ja svarade hon det är just därför jag frågar dig. Hmm så kan gå ibland och jag blev så klart väldigt glad åt den komplimangen. Köpet av klädesplagget blev av ska jag tillägga. Den satt som en smäck!

Inte alltid uppskattat av alla

Det var mer förr i tiden jag var rätt på och fullt ärlig med mina åsikter. Men jag märkte på tid att det är inte alls lika populärt av alla personer jag mött att vara så rak och ärlig. Det mottages inte alltid lita positivt. Det har till och med gått så långt med vissa att de inte vill ha min kontakt längre, fast vi en gång varit väldigt nära vänner. Jag frågar mig fortfarande vad som skedde.

När är det rätt då?

Jo så klart när det handlar om rådfrågning medialt och coachning, men idag har jag finslipat på språket och tillvägagångssättet att jag känner mig mer “hemma” i min egen yrkesroll. Jag även försöker vid alla tillfällen få klienten införstådd med hur jag menar. Men det händer att sk kollegor inte kan ta det så bra har jag märkt. Det tycker jag är jättetråkigt att man inte kan kommunicera som vanliga människor. Har man blivit stött eller tagit åt sig är den personens skyldighet att ifrågasätta det jag menat, för oftast är det oklarheter eller missförstånd helt enkelt.

I våra dagar vi har nu är det extremt tydligt

Jag behöver nog inte påpeka att det är extremt känsligt i dessa tider vi har nu. Jag har märkt att åsiktsträsket har blivit ännu mer åtstramat och man kan inte ha åsikter med det heller. Folk har blivit så extremt lättstötta, kränkta och gud vet vad. För mig är det humant att vi alla ska ha olika åsikter. Varför det är så känsligt nu är ännu en fråga jag fortfarande ställer mig.

Vi skördar vad vi sår

Javisst är det så att vi får skörda vad vi sår, eller som man bäddar får man ligga heter det också, men vad jag menar är att jag bär en viss “skyldighet” eller ansvar jag med. Jag är medveten om det, men jag kan absolut inte gå med falskhet och ljuga för folk. Däremot kanske jag är mer tyst idag, med det betyder det inte att jag sagt något onödigt för känsliga öron. Det är absolut inte lätt alla gånger att gå alla till mötes, därför har endast jag själv ansvar för mig och mitt. Hur andra tar emot är egentligen inte mitt ansvar, för jag kan inte veta på vilket ord som drar igång en dålig känsla hos andra som absolut inte har med mig att göra. Det jag pratar om nu är personligt ansvar för sina egna känslor.

Tillåtandets konst

Låter kanske krångligt och konstigt men tänk att om jag bär mitt eget ansvar att vara ärlig i allt jag utför utåt och inåt för den delen kan inget gå fel. För den delen betyder det inte att jag så runt säga dumma saker, nej men jag äger min egen åsikt och de som inte gillar det får ta itu med sin egen del varför man inte kan dela en åsikt. Eller nåt som är ännu mer provocerande är tillåtandets konst. Alltså att tillåta andra ha andra åsikter än de man har själv. Det är en konst i sig.

 

/Always & Forever
/Katarina

katarinamedium.se

Vänligen logga in för att kommentera.