Berättelser från andra sidan del 3
26 december 2004 är det många som har tragiska och traumatiska minnen av, inte minst en stor sorg. Jag minns detta väldigt tydligt då jag själv fick uppleva en del märkliga saker under den här tiden.
Den här julen jobbade jag på Handelsbanken och eftersom det är klämdagar och jul och nyår så var det helt naturligt att vara på jobbet även röda dagar. Men det var en period i mitt liv jag själv blev drabbad av stor sorg. En av mina arbetskamrat kom aldrig hem. En annan kollega var på plats men just denna dag 26 december var familjen på elefant tur i djungeln. Det räddade hennes liv och resten av familjen. Andra kollegor, som jag inte kände var också drabbade, vissa visste jag inte vilka det var. Men den tryckande energin jag möttes av i bankens lokalen går inte att beskriva. Den var så tjock den gick att ta på. en energi som bestod av förtvivlan, hopp, sorg, och trauma.
Det jag själv fick uppleva på ett andligt vis kan ses som spännande på ett vis. Men också ett hopp om att många arbetar med sorg på fler än ett sätt. Vi ser ju oss själva här vi som lever, men har någon tänkt på de som dog vid den här händelsen? Det här är del 3 i min berättelser från andra sidan.
Min förberedelse
I min berättelser från andra sidan del 3 handlar om efterarbete vid en katastrof. 26 december är ju annandag jul, alltså en röd dag. 27 december var då en helt vanlig arbetsdag. Jag gick till jobbet denna dag med en stor klump i halsen för jag visste inte vad jag skulle mötas av. Vilka fanns på plats och inte. Det jag visste var att många kollegor firar alltid jul i Thailand.
Mail korgen var full av massa oroade kollegor och fd kollegor. Massa order om ditten och datten, vad vi ska prioritera osv. Vi har ju kunder med visa och mastercard, det skulle ses över hur vi i banken kan hjälpa på bästa sätt.
Men det som kom efter var något jag skulle hänföras av att vi faktiskt har en själ och ande som arbetar utanför oss själva.
Nattetid jobbade många
Varje natt en lång tid framåt upplevde jag att “jag” var i Indonesien och Thailand. Jag upplevde mig själv bland annat under ytan och gick på botten för att vinka vidare folkmassor som dött. Deras själar skulle vidare till nästa dimension, men många av dem visste inte var de skulle ta vägen.
Jag minns så väl detta där jag möter stora massor av själar och jag säger till dem -kom, den här vägen ska ni! Alla följer mig. Men det som jag också minns är förvirringen och tomheten i deras ögon. En katastrof i den här storleken fick mig att inse att det är nog inte så lätt att dö heller. Särskilt vid drunkning tänker jag. Fast det är bara mina egna tankar. Det jag också kunde förnimma var att jag var inte ensam som vinkade till sig folkmassor. Vi var fler! Vilka vet inte jag för det såg jag inte. Men min känsla säger att det var andra ljusarbetare, som andligen hjälpte till.
Alla barnen
En annan “dröm” fast det här var inte dröm. Var alla barnen på stranden. Alla barnen som förolyckades denna ödesdigra dag. Det jag möttes av var barn i alla åldrar, de satt och lekte på stranden som om inget hänt. Barn har en tendens att acceptera mer än vi vuxna. Hur som helst det var inte alls denna tomhet i ögonen utan det var som om det väntade på mamma och pappa eller någon annan. De lekte så fint och stilla där på stranden.
Jag minns jag tog upp en lintott i famnen, han kunde vara ca 1 år. Han följde mig utan att gråta eller protestera. Som om han visste, tog han emot att jag kunde ta honom i famnen. Sen sa jag likadant till de andra barnen som jag gjorde med de vuxna. -Kom, den här vägen ska vi. Alla följde mig.
Vart de tog vägen vet inte jag, och jag minns inte heller eller rättare jag upplevde det inte i min dröm. Men min övertygelse är att andra sidan sträckte ut sin hjälpande hand för att ta emot alla till andra sidan. För varje gång jag vaknade ur mina nattsömn hade jag förvissningen om att alla togs om hand på andra sidan på ett väldigt fint och mottagande sätt. Av vilka kan jag inte säga.
Dröm eller inte
Av alla de nattupplevelser jag hade vaknade jag av att jag skulle kunna sova en massa timmar till. För jag var helt slut varje morgon. Säkert har andra liknande upplevelser att efter en natt så är man helt slut i kropp och hjärna som om man jobbar en ett helt arbetspass. Det hände nu vid den här katastrofen. Så hur jag lyckades arbeta dagtid är lite av en gåta. Kanske inte konstigt jag blev utbränd ändå, det var min nota jag fick betala….
Nåja, eftersom jag är väl medveten om dröm tillstånd och inte, kan jag säga klart och tydligt att det här var ytterligare en ny dag i andlighetens skolbänk. Jag var i lära igen och detta var min stora läroperiod.
Detta pågick säkert över 2 veckor och när jobbet jag hade nattetid var klart, så återgick allt som vanligt. Jag sov och drömde som vanligt igen. Mycket märklig känsla. Men jag kan garantera att känslan jag hade hela tiden att vi människor är med om något större än vi anar kan jag garantera. Kropp själ och ande hör absolut ihop, men det är kroppen och sinnet som helt klart är minst. Själen och anden är så mycket större och så mycket mer komplext jag kan inte beskriva, det måste upplevas.
Om du missat mina andra delar kan du klickar på följande länkar
Berättelser från andra sidan del 1
Berättelser från andra sidan del 2
/Always & Forever
Katarina
Behöver du vägledning ring 09397114 (19.90kr/min)
Eller boka en sittning med andekontakt
info@katarinamedium.se
0707461410
#tsunamin2004 #tsunami #själsligtochandligt #personligutveckling ##tsunamivågor #drömmar #tolkningar #handelsbanken #katarinamedium