”Det är kanske mångas dröm att få verka som medium och leva som ett medium. Det kan vara både en välsignelse och en förbannelse. En del kanske tror att ett medium har någon slags gräddfil till andevärlden. Nja kanske inte direkt så skulle jag vilja påstå. Kanske på många vis kan ett medium, för sin egen del få lite förhandsinformation tidigare än andra. Samt en livsåskådning som gör att ett medium har det lättare att acceptera ett liv efter döden, vilken kanske underlättar vid övergången.
Jag kan bara gå ut från mig själv hur det är att verka som ett medium och att leva som ett medium. Till kunder och klienter agerar och verkar jag som ett holistiskt medium och i min profession känner jag in ur fler aspekter och fler dimensioner. Svaret kan ju komma från fler olika håll, huvudsaken mottagaren kan förstå och ta till sig. Jag ser och hör på ett mediums vis, och jag förmedlar från andevärlden, men jag lever och arbetar även som medial vägledare dvs jag ser utifrån din situation och leverne vilka möjligheter du har framför dig. Jag vurmar alltid för den fria viljan så jag menar aldrig att man måste något. Jag ger olika alternativ som kund kan ta till sig av och verka utifrån det. Men kan jag glänta på en dörr eller riktning som du tidigare inte tänk dig och det leder till en positiv förändring, ja då har jag gjort något bra för en annan person.
Många tror också att ett medium har någon slags gräddfil till andevärlden. Nej så är det verkligen inte. Ett medium lever på precis samma villkor som alla andra. Ett medium reagerar med känslor precis som alla andra. Ett medium har familj, barn, djur, sjukdomar etc precis som alla andra. Dock kan jag meddela att ett medium kanske nyttjar sina sinnen mer än andra för att få lite information från sina nära och kära och framförallt sina guider. Men alla medium går igenom precis samma saker och händelser som alla andra. Hur vi löser dem kanske är annorlunda än alla andra. Och kanske ett medium resonerar lite annorlunda än alla andra.
Ibland är det ett privilegium att vara ett medium då våra känslospröt är mer utvecklade och mer på alerten och vi kan uppmärksamma situationer och händelser på ett annorlunda vis.
Men ibland är det en förbannelser. Särskilt när det handlar om närstående människor och djur. Det är inte alltid så glamoröst att känna på sig att ens djur eller närstående är på väg till andra sidan för att lämna jordelivet. Eller drabbas av något man vet innerst inne att den behöver gå igenom som t ex svåra sjukdomar etc. Det är extra svårt när det gäller de man känner extra starkt för. Till trots att vi som medium vet att alla går den vägen som kan vara den bästa till slut. Men det är svårt att se på då.
Nej det är inte heller alltid lätt att man vill så gärna hjälpa andra och de inte tar till sig. Att man inte kan göra mer för en person som inte tar emot hjälpen. Då blir det svårt. Men det bästa att göra då är att släppa den situationen och hoppas på att personen själv kommer på sin lösning, även fast andra försökt förmedla det på fler sätt än en gång. Särskilt när hjälpen kommer via ett medium från andevärlden…