Katarina Mediums Blogg

Min viktresa

Allt sedan jag var liten var jag en smal speta. Men efter skolan och gymnasiet började jag svälla. Alla trodde jag åt för mycket, men saken var den att jag gjorde inte det. Rörde på gjorde jag också. Vad som vart fel tror jag, är att under uppväxten förstörde jag min metabolism helt och hållet. Det var ju på “modet” att inte äta alla måltider. Det var på modet att äta var fult. Vad mina gener och arvsmassa sa var en helt annan sak. Jag tror inte alla människor är skapta för att banta med svält. I alla fall inte jag.

Min vikt har alltid varit andras problem och tycken. Jag fick inte ha det i fred och inte hjälpte det heller att bli påmind om den heller. Även om jag var normalviktig kom kommentarerna, särskilt från mamma. Mammas gener fick inte jag, dem fick syrran. Nej jag fick absolut farmors gener. Min kropp påminner helt klart från den sidan släkten. Inga tvivel om det. Mamma, mormor och moster hade inga celluliter. Det är ibland fusk med vad moder natur ger och inte ger….

Hur som helst, har jag alltid kämpat med vikten och inget har heller hjälpt vad jag än känt till att prova. Gett upp lika många gånger. Allt detta resulterade i att jag blev bara större och större. När jag till slut vågade att ställa mig på en våg slutade den på 140 kilo. På en kropp på 1.60 meter över havet. Inte konstigt sjukdomar knackar på dörren. Typ 1 diabetes vid en ålder på 36. Ryggkotförskjutning och allmänt dålig hälsa fick mig att fundera igen på kosten. Det gick sådär. Det som fick mig att gå ner mellan 35-40 kilo var en fyrfota vän. Min Danya fick mig att gå ner i vikt, på sikt. Det tog kanske 6 år att gå ner dessa kilon, men jag stannade också på den vikten. Men jag tog ytterligare ett steg.

Jag bestämde mig för en Gastric By Pass. Som typ 1 diabetiker åkte jag raka vägen under kniven. Från den dagen jag ansökte om operation, augusti 2012, blev operationsdagen 21 dec 2012. Det gick fort. Jag var glad och lycklig för jag trodde detta skulle bli svaret på alla mina böner och tillfredsställa alla som tjatat på min övervikt. Vad jag inte fått vetskap om eller upplyst om var vilka komplikationer man kunde få: järnbrist, vitaminbrist, håravfall, sömnbrist, håglöshet, humörsvängningar, smärtor, koncentrationssvårigheter, frossa, dumpningar. Allt detta fick jag. Vad som hände med mitt blodsocker är en helt egen historia. Det gick i taket, och svängningar i all oändlighet. Kostförändringar igen. Denna gång LCHF, Paleo och medelhavskost. Jag slutade även med gluten och började med ekologiskt så rent som möjligt. Ökade kosttillskotten ännu mer. Men ingen skillnad på alla mina besvär.

Jag ska här tillägga att redan 2013 ansökte jag om mina smärtor. Jag ansökte även om upprättelse och undersökningar här i Västmanland, men jag vet inte vad som vart värst. Att Ersta helt och hållet släppte taget om mig och min hälsa eller att Västmanland tappade mig mellan alla stolar som gick. För direkt jag kom hem från operation, på juldagen 2012 fick jag en infektion som hette duga. Jag låg på Köpings lasarett över hela julhelgen. Roligare kan man ha det. Läkare var intresserade av mig och ville fortsätta behandling. Vad jag inte fick veta var att läkaren slutade sin praktik helt plötsligt och ingen annan ville ta vid. Där står jag med alla mina besvär, inga läkare eller återbesök, inga uppföljningar. Jag fick dra i allt själv.

Någon “skickade” mig via nätet till överviktsenheten till Västerås sjukhus. Jag fick i alla fall ett papper på att alla mina provsvar var bra och att min blodsocker var förhöjt! Nähä, jag har ju typ 1 diabetes! Där tog mitt tålamod slut. Jag sökte mig till Ersta sjukhus under 2014 för undersökning, men eftersom jag bor annat län fick jag en gastroskopi på Västerås sjukhus. Man hittar inget. Suck, i mitt sökande börjar mina idéer ta slut, så jag avvaktar lite under detta året 2014. Ja jag gifte mig också under denna sommar. Så jag hade annat att tänka på en stund. Men sen kom 2015 när man släppte på kraven på att ansöka om vilket landsting man ville. Hurra! Ersta kontaktas igen. Jag fick genomgå gastroskopi igen fast på Ersta! Man gjorde även ultraljud på galla och urinblåsa. Hittar inget. Ska jag vara ärlig kommer jag inte ihåg allt som kollades.

Sen ska jag tillägga att min ländrygg blir bara sämre och sämre. Röntgen och skiktröntgen görs samtidigt på olika sjukhus, men man hittar inget här heller. Jag söker febrilt på nätet. Google har blivit min bästa uppslagsbok genom åren. Jag börjar läsa mer och mer om andra studier om ryggont och magproblem, att det finns kopplingar. Särskilt de som genomgått överviktsoperationer. Att det finns nervtrådar, muskelfästen och gud vet vad som kopplas till vår ryggrad. Ett komplicerat system som svensk sjukvård inte alls har kännedom av. Man måste läsa om studier som görs utomlands. Tyskland och USA ligger i framkant med detta. Jag läser mer och mer om detta och blir bara mer övertygad om att överviktsoperationer inte alls gynnar oss. Särskilt inte kvinnor.

Många turer blev det ändå, för Västmanland och Västerås sjukhus vill träffa mig eftersom en betalningsförbindelse måste ordnas vill Dr Videhult träffa mig först.  Sagt och gjord, vi kom överens om att vi ska ta det på telefon först. När jag ifrågasätter att han vill träffa mig IRL lägger han på luren. Jag ringer patientnämnden som ordnar möte mellan mig och Dr Videhult. Får vänta 2 timmar på sjukhuset. Sen masar han sig till slut till oss. Jag hade maken med mig denna gång. Han godkänner återställning för det är vad jag har begärt. Han ville utföra operation själv. Nej tack sa jag. Jag väljer Ersta sjukhus för det är där jag gjort den från början. Dr Videhult gör det ännu mer svårt för mig. Får träffa kirurg på Ersta som säger nej, det är för riskabelt med min typ 1 diabetes. Jag söker annan åsikt via Uppsala som menar att det inte är ett problem. Åter till Ersta som byter kirurg, denna gång en bättre läkare som talar för min sak, och verkligen HÖR mig. Så stort tack till dig Joakim Pålstedt! Jag får äntligen godkänt. Men så var det detta med betalningsförbindelsen….Ringer Västerås sjukhus för att kontrollera att det står godkänt från Videhult. Den här gången hade jag tur! Tack för det. Det beviljade betalningsförbindelsen var på plats hos Ersta sedan juni 2018 och den gäller 1 år. Hurra! Får meddelande av Joakim Pålstedt att jag ska bli återställd 7 februari 2019. Pust! Äntligen!

Det har alltså tagit 4 år jag aktivt sökt för en återställning och 6 år att få gehör för mina smärtor. På dagen 7 februari är jag jättenervös. Tänk om det blir värre? Tänk om jag inte får effekten jag önskar. Tankarna snurrar. Tänk om jag dör? Tänk om jag får infektion igen? Ja då får det bli så tänker jag. Jag har bestämt mig. Jag har haft ett bra liv om det går åt helvete.

Jag mediterar på saken! Jag önskar till universum att jag ska bli den bästa återställningen i historien.
När jag väl kliver in till operationssalen, är där ingen Joakim….hmm vad hände. Min hjälte var inte där. Hur ska detta gå nu? Men istället står en annan kirurg där med stort leende. Dr Enes Efendic! Han som gjorde min Gastric från början 2012. Ja jag har ju redan satt mitt signum i dig så jag känner ett ansvar, sa han. Jaha, tänkte jag hur bättre kan det inte bli nu. Jag kände mig lugn och harmonisk.

På uppvaket efter 2 timmars operation, står en sjuksköterska böjd över mig, håller min hand och ropar mitt namn. Jag känner igen rösten och jag känner igen ansiktet. Känner inte vi varann frågar jag slött av alla droger. Jo vi gör det, sa hon, Ylva med den lena och trygga rösten. Åh vad jag känner mig lugn nu. Härligt att det finns personer vid uppvaket man känner. Jag blev väl omhändertagen där av Ylva. Jag känner livet kommer tillbaka redan här.

Ja så blev det avdelning på plan 3 först. Tillsammans med två töser delar vi rum. Jag mår bra som en prinsessa. Dricker mitt vatten första dygnet, för jag har fortfarande dropp. Tabletter åker lätt mer i strupen och till min fd arbetslösa mage. Det går bra det här. Näring är inte mycket att begära på ett sjukhus så jag hade i förväg bestämt mig för att med egna shakes och drycker som ger mig den näring jag behöver nu. Vidare till plan 5 får jag flytta för jag ska vara kvar ett tag till. Det hade jag räknat med.

Många sjuksköterskor får jag prata med om sockervärden och provtagning. Vi kom överens om att jag skulle sköta allt helt själv, jag kan den bäst. De bara tog in värdena till sina anteckningar. Mitt insulin skötte jag själv också. En del skulle prompt ta stick i finger. Blir inget av med det, sa jag bestämt. Jag har min sensor och mätare, här, varsågod har du mitt värde. Alla sköterskor har varit helt underbara mot mig på Ersta. Utom en! Men det ska väl alltid finnas en sån. Det var fler patienter som hade åsikter om denna näbbgädda till nattsköterska. Jag tänkte att denna person verkligen var på fel ställe. Hon skulle passa bättre bland provrör och tabeller. Hon ska inte jobba med människor. Nåja hon vaknar kanske en dag.

Efter en vecka fick jag äntligen åka hem. Jo infektionen kom som ett brev på posten även denna gång. Tydligen hade sänkan gått upp och lite feber. Så de vågade inte skicka hem mig. De ville ha mig för observation. Tur man har Netflix och Viaplay. Mycket surfmängd gick åt. För i mitt rum nåddes ingen Wifi. Tills lut vände sänkan och Dr Enes kom och sa jag fick åka hem. Du ser oförskämt pigg ut, sa han. Du ser piggare ut än alla som jobbar här. Tja kanske det. Ja jag mådde bra, och gör det fortfarande. Kolsyra och färska grönsaker får jag vänta med, men annars mår jag toppen. Livet och styrkan början komma tillbaka. Orken början vakna till liv. Jag sover bättre, har inte ont, magen är TYST! Bara det.

Annars kan jag äta och dricka det mesta. Sockret har bara bestämt sig för ändra sig. Numera dippar jag inte nattetid, som jag alltid har gjort. Men det är nog bara att reglera insulin och trixa lite så ska nog detta gå bra till slut. Jag måste låta det ta tid. Och få låta min kropp vakna till liv sakta men säkert. Jag är helnöjd med min operation och jag är verkligen nöjd med mitt beslut. En sak jag vill säga till den som orkat läsa detta, för dig som funderar på en magsäcksoperation, gör det inte! Det finns absolut inga garantier för något av det du önskar. Det finns inga garantier för att du går ner i vikt. Gör du det är det lika lätt att du går upp igen. Det gjorde även jag. Jag vägde nästan samma till slut som jag startade. De 35 kilo jag gick ner själv har dock inte gått upp igen. Så en operation är inte lösningen för viktnedgång. Prova allt annat först. Prova det som passar dig. Leta dig fram till en livsstil du kan hålla och må bra av. Skaffa hund om det är möjligt som kräver motion. Eller låna en som du kan gå ut med, varje dag.

Har du slut på idéer, kontakta mig. Gå med i upplyftande grupper på facebook, där du får stöd och coachning av andra med samma problematik. Kontakta andra som gått denna väg redan som kan alla vägar och tips och trix. Det är inte värt att mixtra med ditt matsmältningssystem för en fix ide om att gå ner i vikt. Vikten sitter i huvudet, inte i kroppen! Men framförallt, stympa dig inte !

Ditt liv är värt mer än att tillfredsställa andra som har åsikter om din kropp. Har andra problem med dig hur du ser ut är det deras problem inte ditt. Förmodligen har dem även värvat dig att tycka detsamma. Avsluta medlemskapet omedelbart. Ditt liv är värt mer än det.

Lär dig leva som din kropp och sinne mår bra av. Den kan bara du veta och känna. Inte de i närheten som har negativa åsikter och inte heller sjukvården. Dem kan för lite om vikt, näring, vitaminer och mineraler. Så är det bara. Lär dig, läs och begrunda. Fråga andra, lär dig och utbilda dig om dig själv. Det är mitt råd till dig. Kan jag så kan du. Lär dig också att sluta stoppa i dig massa kemikalier och tillsatser. Det finns i massa livsmedel och mat. Mer än du tror. Gynna bonden istället för läkare och mediciner. Ät rent och ekologiskt så långt du kan och lär dig läsa etiketter. Det kan rädda liv.

Det här blev ett långt blogg inlägg. Men jag hoppas du läser och lär. Ta till dig det du känner du vill och förmår. Vill du fråga mer om detta, tveka inte höra av dig. Jag berättar allt och delger dig det jag vet och kan. Någon annan kanske vet mer, och kan ge dig pusselbitar som passar dig och ditt liv. Jag har hittat mina.


Det här är jag före operation 2012

Efter operation 2014 när jag vägde som minst.

3 reaktioner på ”Min viktresa

  1. Oj, vilken resa du har gjort och gör. Lider med dig.
    Står bredvid och tittar på när min mamma har stora problem med kroppen och läkarna hittar inga fel mer än gallsten, som hon ska få bortopererade nu, dom har hon gått med i över 1 års tid med. Röntgen visade att hela gallblåsan är full, läkaren sa att det är ett helt stenröse.

    Jag har skällt och levt fan på sjukhuset åt doktorer som inte bryr sig, och nu äntligen tar dom henne på allvar. Men det är jobbigt att stå bredvid och inte kunna göra något åt saken, så din man kan jag förstå att även han har haft det tufft. Det drabbar ju inte bara en själv utan omgivningen drabbas ju också på sitt sätt.

    Jag hoppas verkligen att du får all hjälp du kan få och att du blir frisk.
    Det är inte det yttre som spelar någon roll, det inre däremot. Att se ut som andra vill att man ska se ut är bara att skita i. Man ska må bra själv.

    Massa kramar och lycka till i framtiden.

  2. Åh så jag känner igen dig är också från Västerås. Jag hamnade i Dr Videhult vård om man kan kalla det vård.
    OP 24 November 2009 i Uppsala.
    Sen tog Videhult över, mådde så fruktansvärt dåligt och efter varje Operation han gjorde blev jag värre . Sista OP gjorde han 23 okt 2007, en återställning som misslyckades. Sen avslutade han mig fanns ingen hjälp att få och var inte välkommen mer inga OP fick göras mer för då kunde jag dö.
    Har nu varit sängliggande i över 1år med en sån värk och kan inte äta riktig mat , har inte gått ner just något. För 3 år sen blev min dotter sjuk hon gjorde duodunal swish och rasa över 100 kg.
    Nu mistänker dom att hon fått cancer så hon åker till Karolinska var fjortonde dag. HS har hon redan fått som hon får leva med resten av livet, hon är 29 år och det gör så ont i mig.
    Tänk om man bara vetat om dessa jävla operationer, det man vet idag.
    Jag är så glad för din skull. Kram ♡

    1. Hej Silvia. Så tragiskt höra din historia. Jag lider med dig. Videhult kallas ju för dr Mengele, man förstå varför. Han har många anmälningar på sig. Vore jag dig skulle jag kontakta Torsten Olbers för er second opinion. Kanske han kan göra nåt för dig. Jag har hans mailadress. Kontakta mig på mail så ska jag berätta lite. Han finns idag i Norrköping.
      Är det nån som har erfarenhet och kunskap om detta är det han. Kan inte han kan ingen annan heller.
      Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *