Meningen med livet

Den ständiga frågan om vad är meningen med livet. Den frågan kommer ständigt i många fråge forum, religioner, seanser konsultationer, ja nästan överallt. Så även jag frågar emellanåt vad är meningen med allt detta. Jag har ställt frågan till mig själv länge och jag får samma svar varje gång. Svaren ändras aldrig däremot vårt beteende ändras. Det gör mig lite fundersam över vart andligheten tar vägen. Eller rättare var tar mänskligheten vägen. På min egen undersökning om detta slutar alltid med samma svar, och den lyder: Lev livet i kött och blod och öka ditt medvetande. Handla alltid i kärlek och ta konsekvenserna av ditt handlade.
Det är meningen med livet. Andligheten kommer i nästa steg. Själens utveckling i det hela. Den är intakt, hel och odödlig. VI människor är en del av det och har en dödlighet som människa. Kroppen dör och vi går upp i vår själ för att ta vidare steg i själens utveckling. Jag får ofta höra om ”själslig smärta” och ”det gör så ont i själen”. Vet ni, jag tror inte alls det ligger till så. Själen kan inte känna smärta på det viset. Vår själsliga storhet har större överseende än så. Vi vet så lite om vad själen är till fullo, så egentligen ska vi inte spekulera i det tills vi vet mer. Men jag kan förstå uttrycket ”själslig smärta etc. Men det är nog felaktigt att uttrycka sig på det viset då själen inte har smärta på det vis känner här i kött och blod. Vi har våra känslor och vår medmänsklighet av en anledning. Men ofta tror jag det här vinklats fel och andra gurus utnyttjar vår svaghet och smärta för egen vinnings skull. Vi ska/bör leva livet till fullo utan fruktan från att vi ska vara frånskilt från vår själ.

Det florerar mycket nu för tiden om änglabehandlingar och det utlovas till höger och vänster om den ena tekniken eller behandlingen efter den andra om förhoppningar om bättre hälsa och bättre liv. Fungerar det verkligen? Hur vet vi det är från änglarna, och hur vet vi det är verkligen verkningsbart? Jag är övertygad om att det fungerar, men jag kan ändå inte låta bli ifrågasätta det hela. Jag personligen väljer med väldigt stor omsorg om jag ska ha änglabudskap eller behandling via änglarna. Kan det även vara villfarelser om en värld och ett liv vi inte alls ska ha eller uppnå. Har någon ställt frågan vad är meningen med att ”nån annan” ska hjälpa dig eller mig med bättre hälsa och bättre leverne, eller ännu bättre, mer pengar, som verkar vara hett just nu. Nej jag har inte heller fått bra svar på detta. Eller en ännu en bättre fråga, kan du själv ta emot? Vad är grundtanken sitter eller varför ska vi låta andra leva ditt eget liv. Vår fria vilja har vi till 100 %. Varför ska vi då inte kunna ta rodret över våra egna liv och låta det levas så som det är tänkt och så som sig bör, av oss själva. Fullt ut. Ska vi be om hjälp från ”ovan” och de tar vid, är det för mig diktatur. Om de tar över, vilket är fullt möjligt. Ska det vara så?

 

Jag får ofta frågan om hur man ska hantera traumatiska händelser eller en meningslös situation t ex vid stor sorg och saknad, eller andra traumatiska händelser som krig eller svåra sjukdomar, ekonomiska tragedier etc. Vi kan tycka det är orättvist och tills synes helt värdelöst. Men om man tänker på det så här, vi är här på jorden för vi ska uppleva och vi ska lära. Även det jobbiga, besvärliga och traumatiska. När man är mitt i det är det så klart svår att se meningen med det. Men alla som går igenom detta vet innerst inne att vi fått det av en anledning, men vi behöver inte gilla som människor. Men som själsliga varelser kan vi se lite ur ett annat perspektiv, se det lite från ovan. Händelsen vi får kan vara den allra bästa och lärorikaste händelse i ditt liv för din egen själ. Dina ”läromästare” kan vara just denna svåra tid eller trauma, just för att vi ska få in det i vår kunskapsbank och erfarenhet som själ. Det är en skatt och det absolut värdefullaste du kan gå igenom som själ.

 

Jag får ibland höra om personer som vill hjälpa andra människor med både det ena och det andra. Särskilt när det kommer till healing. Att kunna ge healing till någon på ett sätt som inte märks eller grupphealing till någon som absolut inte vill ha eller bett om det.

Vill personen verkligen ha den utvecklingen utan den ens vet vad det handlar om eller ens den personen kanske inte alls tycker det är nåt fel och ska absolut inte ha nån healing. Men du kanske tycker det är fel leverne eller fel att ha en sjukdom, Ja du förstår nog hur jag menar. Vi som människor vet inte alls var den andres utveckling tar vägen om vi går och ”stör” med hjälp man inte efterfrågat. För att dra en pararell. Tänk om någon som ville göra gott och hjälpa självaste Jesus, och lagt sig i, hur hade det då blivit med hela kristendomen?
Man kan stilla undra. Nu var jag kanske lite järv i jämförelse, men jag tycker vi ska tänka igenom och känna in vad vi vill göra med våra liv. Många tycker det är svårt och jobbigt och många mår väldigt dåligt.  Ja det är tragiskt detta och ett stort dilemma, men för den delen ska vi inte lägga oss i utan att personen bett om hjälp. Hjälpen kanske är nåt helt annat. En puff i rätt riktning eller nåt annat som gör att personens liv tar ny fart. Insikter kanske inte är så dumt. Men det utesluter inte personen måste göra jobbet själv hur brant backen än är. Däri ligger läran och den oslipade diamanten av upplevelse. Livet består av yin och yang, glädje och tårar, eufori och tragik. Allt finns i våra liv och det ska genomlevas. Får inte läran kommer den igen och igen. Att komma fram till själv om man vill ha hjälp eller om man behöver hjälp är den största ”behandlingen”. Sen om man bestämt sig för att man vill ha hjälp, ska man vara på det klara med att man absolut, under inga andra omständigheter, jobba med sig själv. I alla avseenden. Kanske blicka in i sitt eget ego, vem är det som verkligen vill ha hjälp eller inte, du eller egot?

Låt oss sen leka med tanken att hjälp är vad man vill ha. Man vill få en mening med livet. Vad händer sen? Jo man bör nog mer se över vilken sorts hjälp som är bäst. Konsultation kan absolut vara bra, men uteslut inte snacket och konsultationen med dig själv. Fråga dig själv vad DU vill och vad DU har för drömmar i livet. Jag har själv fått såna situationer och fått detta slängt i ansiktet och tänt, skjut mig eller stick å brinn! Hur fanken ska det gå till att JAG ska fixa detta själv. Men se det är nu man kommer till detta med personlig utveckling. Varför hamnade man i situationen. Vad vill du göra åt det? Och är du redo se ordentligt in i ditt medvetande för att hitta grundorsaker till kanske ett mönster du bär på i onödan. Den kanske inte ens är din.
Jag har också gjort tokiga val i livet och trott det var det bästa för mig. Fast det visat sig tvärtom. Innan jag kommit på att det var hos mig felet satt och inte min omgivning, då började mitt medvetna sakta förstå och saker började ändras, utan att jag egentligen gjort nåt. Det är som jag såg en skämt teckning en gång: Livet är som en kontorsstol: det gäller ha rätt inställning.

 

Jakten på lycka och salighet

”Jakten på lycka och salighet”
Jag har bestämt mig för att skriva blogg för att nå ut till de som vill läsa om vad jag har gått igenom, erfarit, tyckt, anser och hur jag kommit dit jag är idag. Min förhoppning med mitt skrivande är att du som läsa ska kunna ta till dig och kanske få insikter och behjälplig i ditt eget liv och andliga sökande.
Ett sökande i andlighet är alltid spännande och rogivande för människan och själen. Men är den alltid så rosenröd? Nej det är den verkligen inte. Borde det inte vara så att alla som söker andligheten och lever i den, vara mer ödmjuka, och vara i sina hjärtan. Jo så borde det kanske vara. Många jag mött är verkligen där och jag är glad över att ha fått träffa dem. Det gör gott i hjärtat, verkligen. Men de som inte är där, som inte är ödmjuka eller tron de lever i hjärtat har sannolikt inget i denna andliga värld att göra. Det gör ont att se hur de skövlar och beter sig i nästan sektliknande mönster och pengabegär. Det är just dem som lever på andras jakt på lycka och salighet. De binder upp andra personer enligt deras eget ego och begär. De beter sig diktatoriskt och har ingen som helst överseende med att man inte alltid vill gå deras väg. Inte heller förstår många att andlighet är något privat och heligt. Man ska enligt dem själva endast gå deras väg för det är den enda rätta. -Man tager sig för panna! Jag säger så här, om du som läser detta får höra om något liknande: spring därifrån. Fort som attan! Det finns inget som heter -det enda rätta. Inte heller, -min väg ska du gå, då blir du medium. De bara binder upp dig och du har ingen frihet i andligheten eller ännu mindre i ditt eget mediumskap.

 

Jag själv har råkat ut för många av dessa och i ärlighetens namn förstår jag inte varför jag ska möta så många av dem. Men jag har en teori. Det kanske mer handlar om vad jag ska lära mig och förstå, mer än vad jag gör rätt eller inte. Jag gör rätt för varje gång. Men jag har minimerat tiden för när jag reagerar och gör en motaktion. Första gången tog det nästan 2 år innan jag sa ifrån. Nästa tog 1 år. Den tredje tog 6 månader. Nu senast tog det bara 1 vecka. Till att jag vågade välja min egen väg istället för att lockas in i andras smicker. Det var ju inte min väg från början men man blir lockad, så även jag. Men när mina varningsklockor börjar ringa måste jag ta det på allvar och göra något åt innan jag blir får insyltad. Jag tror du förstår vad jag menar, du som läser. Varningsklockor eller vad vi nu får till oss, bör vi lyssna på mer än av andra människor som lockar om både ditten och datten som lovat högt men håller tunt. Det är din egen ande som ringer i klockorna för Din skull inte de andra. De andra vet ju inte vad som är bäst för dig och var din väg är. Men det är makalöst skön känsla när man kommer på det och bryter sig ut. Att komma på hur man ska lyssna på sig själv i första hand, i alla lägen. Det kan vara tufft och rent ut sagt skitjobbigt, men när man väl gör det och gör en motaktion, då känns det gott djupt där inne.

Man kan nu fråga sig om man sårar andra genom detta. Jag vill påstå att det gör man inte, man har på sin höjd trampat på deras ego. En ödmjuk person förstår och har inga problem med att man väljer en egen väg. Men den som inte är ödmjuk tar illa vid sig för den har fortfarande begäret att du ska gå med dem och gå deras väg. Den personen bör se över sitt eget beteende och gärna sitt ego´s begär. Men räkna inte med att en person som är ”andlig” förstår sina egna problem i detta. Det kommer inte med automatik att personlig utvecklig ska gå hand i hand om man inte själv jobbar på det. Personlig utveckling bör gå hand i hand med andlig utveckling. Men tyvärr är det alltför många som matar sina egon alltför mycket. Så ta det inte för givet att en person ska förstå dig om du har utvecklat dig själv och går din egen väg. För tänk om eleven går om sin lärare. Fy skam…! Det jag vill förmedla är att du ska tänka igenom hur din mentor eller lärare kan ge plats, för att kunna gå om sin lärare och mentor eller inte. Tänk dig vem som skulle göra det. Jag kan säga det är nog inte många. Dem finns, absolut finns dem men dem är sannerligen inte många.

 

Jag vill också förmedla att det finns positiva och medkännande personer som man verkligen kan lita på. Det som jag vill poängtera för dig är att ta inget för givet att saker per automatik ska vara på ett visst sätt. Prova, utmana, och testa men framförallt gå din egen väg som känns bäst för dig.

 

 

Frihet

Jag blev inspirerad för en tid sedan att ta upp detta med frihet. Vad är frihet? Eller kanske en mer riktigare fråga: Vad innebär frihet?

Det är många människor, särskilt sökande människor som eftersträvar frihet. Det är ju bra i sig. Inget fel i det. Men vet man om vad det innebär. En frihet innebär så mycket för olika personer. Ta en fånge/intern, hen vill inget annat än komma ut i frihet. Där råder inga tvivel om vad frihet är. Andligt sökande innebär så mycket med vad frihet är. Frihet från krav från familj. Frihet från religion, traditioner och kultur. Låt oss titta lite närmare på dessa. Frihet från familj är alltid knepigt då man ofta har känsloband till sina barn, föräldrar, släkt och partners. Lever man i en destruktiv familj eller partnerskap är frågan enkel om man är fri eller inte, och kan göra något åt det. Men om det fortfarande är starka känsloband till en t ex partner som är destruktiv, blir det genast svårt då man ofta tar på sig skuld och samvetet tryter. Men frågan om frihet gällande detta är då extremt på sin spets. Ska man leva i sån relation? Ska man ta sig ur, osv? Låt oss titta på frågan om religion, kultur och traditioner.
Den frågan är mest besvärlig. Jag har frågat många om de lever i frihet. Jag får svaret att ja det gör jag. Okej säger jag, varför firar du jul t ex? Eller kör du på vägen och följer reglerna?
Men herregud Katarina! Får jag ofta höra. Det handlar ju om traditioner vi haft och regler vi måste ha för att ta hänsyn till andra. Nåväl, må så vara, men du är inte FRI att göra som du vill ändå. Du är inte fri att parkera bilen var du vill ÄVEN om du parkerar där det inte skadar någon. Du är inte fri att fira jul, påsk eller midsommar så som du själv önskar. För det finns alltid ett samvete och skuld bakom som säger ifrån inom dig att du inte får avvika från mängden för då är du konstig! Du får inte säga nej till dina barn att inte fira jul och inga julklappar, för då blir dem besvikna osv. Vi lever inte i den frihet som vi kanske tror vi kan göra och förmår som vi önskar.

Låt oss gå vidare i detta och se till vårt inre. Lever vi i frihet att kunna jobba med det vi vill? Svaret är enkelt. Absolut inte! Vi lever i en struktur idag som är så extrem och toppstyrd att vi inte kan avvika hur som helst. Vi måste ha pengar på banken för att ha ett boende, och vi måste vi ett arbete för att ha ett boende. Moment 22 i sig. Men vi har vaggats in i den här paradigmen så till den grad att vi har förblindats i tron att vi ska bli fria. Det har i själva verket blivit tvärtom. Bedrövligt i sig. Men kan man bli så fri som det är möjligt då. Ja det tror jag faktiskt. Det finns absolut en frihet som verkligen kan kallas för att bli fri, sen är allt personligt så klart för varje individ vad det innebär och vad man kan vara nöjd med.
Man kan alltid börja med att se över sina egna positioner. Att börja ändra dem. Men för den delen måste man också börja förstå vad det innebär att förändra en position. Som att man alltid har suttit på en stol med en spik i ändan. Vill man ju ändra sin position, eller hur. Många säga att nu har jag ändrat positionen form av att man flyttat stolen…. Men spiken i stolen är fortfarande kvar. Positionen är ändrad men man kanske skulle bytt stol!

Vi fortsätter, att behålla den inre känslan att aldrig vara fast i något. Ta tex jul, en mycket stark tradition. Om du har känslan inom dig att du verkligen inte vill fira med tjocka släkten, då ska man inte göra det. Eller i varje fall ha förståelsen för varför man känner som man gör, men viktigast att man inte känner sig fast i det.
Sen den svåraste, att inte låta sig påverkas av religion, kultur och traditioner. Då menar jag påverkas negativt. Många måsten hänger ihop med dessa. Det finns inga måsten i våra liv förutom äta sova och må bra inombords. Så det finns hopp, mina vänner. Ett hopp om ett friare liv både för kropp och själ.

 

Myter om mediumskap

”Myter om mediumskap”

Jag har länge velat ta upp detta ämne om myter, och det verkar som fler gör det också. I mycket samstämmer jag, men det finns också villfarelser även hos många. Mycket okunskap och avsaknad av sunt förnuft anser jag. Så det är dags för även mig att sticka ut hakan och ge min version av vad jag anser är myter och inte.
So here we go.

Myt 1
Det finns ingen som är särskilt utsett och har ”gåvan”. Vi är alla födda med medialitet och intuition. Men alla kanske inte vill väcka den. Det är var och ens fria vilja om man vill nyttja den eller inte. Vill man det, är det mest andevärlden som ”lär” dig hur just du fungerar tillsammans med ditt team. Att gå kurs kan vara bra men inte livsnödvändigt för att du ska bli ett bra medium. Vissa har en mer vaken inställning till andevärlden och har redan dialog med andevärlden, andra har det inte. Det är så logiskt som det kan bli. Jag brukar säga till folk som inte är med på noterna: Saida hade säkerligen inga diplom och certifikat på väggarna. Hon var duktig ändå. Bara för att man har intentionen och en stark intuition betyder inte du är fullfjädrad i mediumskap. Det krävs även hantering av människor. Men till det krävs mer en personlig inställning att vilja hjälpa människor i sorg. Det är egentligen inte vad mediumskap är. Men många lärare i Sverige missar den delen hur viktig den är att hantera kund, som minst lika viktigt i kundhantering. Men den biten har inget med intuition och kontakt med andevärlden att göra. Men absolut lika viktig.

Myt 2
Som medium måste du kunna hantera en vägledning eller seans på beställning och samtidigt kunna lägga ditt privatliv åt sidan. Det är en stor myt att man inte kan leverera om man råkat ut för personliga dilemman, och sedan skylla på det. Jag har stor förståelse för att man emellanåt tar paus från ”jobbet” för att hantera den mänskliga sidan av sig själv och det man personligen råkat ut för. Men man kan inte skylla på andarna inte är där eller att de är långt borta. Andevärlden är alltid där för dig.

Myt 3
Andar kan absolut fastna i ”Limbo” eller mellanvärldar. Det är en myt att tro att allt frid och fröjd så fort man lämnat kroppen. Däremot är det extremt ovanligt. I media låter det som vartenda spökhus är fullt av andar som fastnat eller inte kan gå vidare. Så är det verkligen inte. Oftast är det energier som sitter kvar i väggar och atmosfär eller anhöriga som är envisa med att göra sig hörda.
Limbo är ett namn av många. En del kallar det även astralvärlden eller gråzonen. Min tolkning av detta är att det är andens medvetande som tagit sig dit självmant av olika orsaker. En person har sitt livsverk kvar här på jorden som den kan ha svårt att släppa. Oavslutade affärer i kärlek kan vara en stor faktor till detta. Man kan säga där stor och kraftfull känsla är kopplad till personen som levt, som vägrar inse personen är död. Då hämnar man i Limbo. Eller som den gode Ambres beskrev en gång. I Limbo existerar fortfarande soldater från första världskriget fortfarande i sina skyttegravar, och de inser inte de är redan döda. Både från vår värld och andevärld har man försökt möta dem i olika konstellationer att få de medvetna om att de lever inte längre. Men så vitt jag vet ligger dem kvar där. Deras intensiva ambition är att skjuta på fiender. Alla fiender. Så Limbo finns och andas fastnar i olika dimensioner. Men det är ett alltid ett mediums uppgift att få det rätt eller heller kunskap att kunna ordna det. När inte ens andevärlden själva kan. Kanske vi gemensamt en dag kan.

Myt 4
”Ljuset ”är inte det enda som existerar i andevärlden. Det står ju till och med i Bibeln om Guds 7 hus. Tolkningen kan självklart vara individuell och mångsidig, men enl. mig och många är det definitionen på fler dimensioner. Alltså är andevärlden inte bara en enda stor sammansluten värld. Den är nog uppdelad i fler delar. Logiskt igen, är vi ensamma i universum? Är andevärlden endast för oss som lever på jorden? Var är i så fall alla andra varelser i universum etc.? Ja frågorna är många här och kanske det blir för svårt att ta in. Men min logiska övertygelse är att vi lever och inkarnerar här på jorden av en orsak. Men existensen är mer och större än så. Alla finns där på andra sidan. Men i olika dimensioner.

Myt 5
Man kan få kontakt enl önskemål av nära och kära som gått bort. Det är en naturlig gång och strävan om att nära och kära finns där för oss när vi är i sorg. Däremot kan syftet vara olika för oss. Vi här på jorden kan även välja att inte ha kontakt med anhöriga från andra sidan som vill komma och be om förlåtelse, men vi här kanske inte är klara med det. Det borde vara lika tvärtom. Men det är fortfarande andevärlden som bestämmer. Men det går att önska vem man vill ha kontakt med. Ett bra, seriöst och kunnigt medium ska klara av det. Alla kanske inte är där och kan. Men myten om att det inte ska gå är verkligen felaktig.

Myt 6
Den eviga frågan om besvärjelser och magi, både svart och vit. Att påstå detta inte fungerar är som att säga vår historia är helt påhittad. Man kanske ska gå tillbaka i historien och se hur länge har människan utövat magi. Tja sådär många tusen år. Min stilla undran, har dem haft fel i så många tusen år. Nej jag skulle inte tro det. Däremot om man ska fråga sig behöver vi det idag i modern tid. I skolan fick i alla fall jag lära mig om upplysningens tid och era. Vi är där fortfarande. Även medvetandets tid är vi är nu. Från medeltiden när världen var mörk, var vi människor inne i upplysningen tid och det ljusa skulle segra till slut. Men fenomenet magi och besvärjelser fungerar fortfarande. Men inte alla klara av det. Man talar om att det bara går om man bär på rädslor och negativt tänkande. Tja vi är alla människor ci har alla våra svagheter. Jag personligen är inte särskilt rädd av mig eller har negativt tänkande. Dem som känner mig vet det. Men jag råkade ut för det ändå. Det för att utövaren kände till mina svagheter och utnyttjade det. Då går det in. Men som i alla sagor det ljusa segrar. Det går att motverka i ljusets tecken. Jag tänker inte säga vad jag mot agerat med i risk för att personen kanske läser detta och då får veta hur jag gjort. Den risken tar jag inte. Det här kanske inte har mediumskap i sig, men jag ville ta upp den ändå.

Myt 7
Man blir inte trött av att jobba rätt med andevärlden. Blir man det jobbar man på fel sätt. Man blir inte trött av att ha dem nära och kommunicera med. Det är precis som vilket inspirerande jobb som helst. Vid arbetsdagens slut när jag är hemma, då är jag trött, logiskt nog. Men den allra största myten jag stött på är många som blir trötta av de arbetat med andevärlden. Jag får höra många gången vid t ex mässor där det är rykande åtgång på arbetspass med kunder. Många frågar om ja ska ta paus. NEJ absolut inte, nu är jag PÅ! Flödet är igång och jag har verkligen bra mottagning/täckning. Jag minns vid min egen examinering, när jag ville ha fler sittningar, men ingen orkade. Bara jag ville ha fler, jag var ju på, online så att säga….Nä man blir inte trött av att arbeta med andevärlden. Blir man det jobbar man på fel sätt och får undersöka det närmare.

Myt 8
Det finns ingen av oss människor som med säkerhet kan säga exakt vad andevärlden är för nåt. Inte förrän den dagen vi själva hamnar där, och får ha minnet kvar till nästa inkarnation. Men vid riktigt proffessionella terapeuter i hypnos eller regression kan man lyckas. Jag har mött några som berättat det mest hårresande spännande händelser. Det märkliga är att den berättelserna är snarlika. Helt oberoende av varann. Det är vid dessa händelser jag börjar ana att vi människor kan inte veta exakt vad denna värld är för något. Vi får vända oss till mästarna som kommer igenom i trans för att höra vad de säger. Men det råder förvirring även där. Det finns dem ”mästare som utger sig för att vara Ambres…..just saying…hur rent är det då. Samt vad är syftet. Varför gör man så. Finns egot även där? Ja frågorna är många och myterna ännu fler. Vi har bara skrapat på ytan. Jag kan nästan lova att den dag vi står där på andra sidan, kommer vi skratta högt och säga – Jasså var det så här det var….!

Myt 9
Det tar inte massa tid och bestämda regler för hur lång tid det tar få första kontakten med andevärlden. Det är en stor myt att det måste gå en viss tid innan du ens kan lära dig att få kontakt. Nu pratar jag om första gången man försöker få kontakt med andevärlden. Att bli fullfjädrat medium tar mycket tid.

 

 

Me too

Jag vill med detta också sälla mig till sällskapet att jag inte heller gått oberörd från trakasserier och övergrepp. Även om det inte varit stora händelser har det ändå hänt en del. Jag måste ha stora väktare på andra sidan som har vakat över mig, för jag har många gånger tänkt, här borde det ha hänt mig något. Allt från grov våldtäkt till mord. Men det har jag sluppit, tack gode gud för det. Men jag har verkligen blivit antastad, och kanske grovt. Jag vet ju inte vad jag ska jämföra med, förman talar ju inte om det. Men nu har ja blivit inspirerad och så ska även jag tala. Det har hänt på arbetsplatser, skola och inom släkten. Skolan var ganska skonsam tills högstadiet och gymnasiet, så fick man nog ”tåla” lite som det hette på den tiden. Men har ändå gått skonsamt med mig i skolan. Däremot arbetsplatser där det funnits mycket män. Jag minns många gånger vi åkte till Åland som nöjeskryss och vi var ett gäng som alltid åkte på kryss. Av någon anledning var det alltid okej att ta och känna på mig. Vet inte varför. En annan man (helt okänd) i en hiss på båten, tryckte upp handen i skrevet rejält. Men där var jag kvick och slog till gubben i ansikten och skrek snuskgubbe. Han fick en rejäl bläcka på kinden, men han var mer oberörd och bara skrattade skrockande mot mig. Otaliga gånger på tunnelbanor och gud vet allt, när det är trångt då ska fanskapen slå till och klämma och känna och stöna framförallt. Men jag har alltid använt knytnävar, knän och slagord mest, för att få uppmärksamheten från andra. Det har gått bra för andra har tagit vid.

Men det värsta var nog vid ca 19 års ålder. En familjemedlem som tafsar rejält, och trycker upp mig mot en vägg och ska göra ”nåt”. Men hindras av någon annan kommer förbi, och han kanske blir upptäckt, jag vet ärligt inte. Men det var hemskt. Jag blev som fastnaglad och i chock, jag fattade inte hur en ”farbror” kan göra så. Vi har ju bott grannar hela tider, och jag var ju vuxen. Men det var en svår upplevelse som jag inte kan glömma, och kommer inte heller kunna glömma. Äckelgubbar finns det tydligen gott om. Och dem verkar inte bli färre heller. Jag tänker på våra flickor och unga kvinnor idag, hur dem ska klara sig och hur vi ska kunna skydda dem. Jag tänker många gånger att jag ser efter inget händer någon ung kvinna om jag ser nån ensam eller så. För inte så länge sedan kom jag hem med sent tåg, och jag har bilen vid tågstationen. Var där en ung kvinna som tydligen skulle gå hem. Jag frågade henne om hon hade skjuts eller nån som hämtade henne, svaret var nej. Kom med mig så kör jag dig hem. Du ska inte vandra ensam i en sån sen timma. Hon var mycket tacksam.

Jag vet en sak och det är att en äckelgubbe ska inte våga göra nåt mot en annan om jag finns i närheten. Det finns inte. Jag bara hoppas att, inte bara männen i vårt avlånga land, utan även kvinnor ska reagera. Tala om för döttrar, släkt och vänner att det är inte okej att bli tafsad på, utnyttja eller hot om att hon kommer dö om hon berättar osv. Att ett nej är ett nej. En hund klarar ju ordet nej bättre än en äckelgubbe. Att tala om för dem var som är okej och inte. Skolan tar ju inte så mycket ansvar, det är ett som är säkert, men familj, vänner och bekanta. Vi har ett ansvar och det är med rätt vi har rätten att säga nej när det är nej. Att män ska kunna utnyttja andra är så fruktansvärt fel, att jag faktiskt blir lite förbannad på andra kvinnor som inte varnar andra som har blivit behandlade på fel sätt. Vi måste våga bli mer vågade och ha mer kurage, alla tillsammans kan vi uträtta mycket. Ingen ska vara ensam i detta och ingen ska känna det är fel eller omoraliskt att säga nej.

 

 

Onödiga ord

”Onödiga ord”
Det var nu ett tag sedan jag skrev i min blogg. Men det har sina orsaker. Ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag har funderat en del på detta med ord. Gamla ord och nya ord. En del ord får nya uttryck, det är förståeligt, men när det går till överdrift och allt börjar bl mer krångligt, då tycker jag något går snett. Särskilt i den här branschen. För inte så länge sedan blev jag oskyldigt anklagad för nåt som verkligen inte stämmer överens med den jag är inte heller i sammanhanget om vad som skedde. Man överdrev rejält. Kommunikation verkar vara en bristvara hos många. Och ljug och att hitta på historier går tydligen hur långt som helst. Jag ställer mig ofta frågan, vad är källan till allt. Även om jag hör något konstigt eller obehagligt om någon, blir jag alltid frågande om vad är källan till allt, och var är helasanningen. Det är därför jag sällan går på rykten om andra människor. Jag frågar alltid (om det är nån jag känner,) om allas vinklingar och hur de ser på saken. Hur som helst, så känner jag mig ganska uppgiven på det här med ord.
Ett ord kan betyda så enormt mycket och samtidigt så lite. Beroende på vem man pratar med. Jag kan tjata ihjäl mig på detta med jordgubben. För en person är ordet jordgubbe förknippat med sol, midsommar, glass och glada tillställningar. Medans det för en annan person som är allergiker kan betyda döden. Det är bara ett ord. Hur många ord har vi? Jordgubbe är bara ett.
Så det kan bli lätt förvecklingar tack vare vi sätter prägel på olika ord. Vi är lika många människor som vi är lika många som använder olika uttryck och ord i olika sammanhang. Då kan man verkligen fundera på om ”bråk och osämja” mest handlar om missförstånd.

Sen vill jag också påpeka att ordets makt har tagit över. Jag tänker på hur onödigt många människor i ”new age” världen svänger sig med ord och begrepp jag ibland undrar var dessa villfarelser kommer ifrån. Likaså om man verkligen har förstått varför människan finns här på vår jord, och andra världar för den delen med. För en tid sedan mötte jag en ung person som använde så kallade nymoderna ord på saker som redan har ett namn eller betydelse. Vem satte dit den nya, och varför? Vill man försöka skapa hjulet en gång till, eller vill man slå sig för bröstet och säga, titta vad jag kommit på…. fast det funnits hur länge som helst och redan har en benämning. Jag har snart varit i new age träsket allt för länge så det kanske är dags att fundera på något annat. Jag har helt ärligt tröttnat på ungtuppar och småpåvar som tror dem kommit på nåt nytt. Samt när man ifrågasätter och säger att -ursäkta men är det detta du menar? Så får man nästan onda ögat på sig, och man ska inte fråga så mycket. Under min tid som tarotläggare, Medium och healer och med Ambres läror i ryggen ser jag inte en värld mot upplysning och inre andlig utveckling eller mänsklig heller för den delen. Jag tycker går åt fel håll. Ta exemplet Tarot och kortläggningar en del gör. Det har utvecklats en trend i att du finner svaret på din fråga beroende på vilken kortlek som används?! Jag menar vad hände där? Är det inte VEM som tolkar eller känner in som är det viktigaste. Det som tarot eller korttolkaren får fram genom sin medialitet och inkännande har helt tappats bort på någon stig jag undrar vem som startade detta. Det är nästan detsamma i mediumvärlden att den lärare man haft är det som är viktigast, inte vad eleven själv har utvecklat. Helt ärligt fattar jag ingenting längre. Det är läraren som gör eleven, det är tvärtom. Samt alla lärare måste ha ödmjukheten i att låta elever gå om sin lärare. DET finns det inte många av har jag märkt. Det är verkligen inte så det är tänkt, samt det verkligen inte vad Kärlek är, fast många förespråkar det.

 

Andligt och mänskligt lärande

”Andligt och mänskligt lärande”

Många frågar vad esoterisk lära är, och det är för att börja med en mycket gammal lära, läran om livet. Förr var den hemlig och fick bara läsas av munkar och lärda. Det stora biblioteket i Alexandria förstördes i branden för eoner sedan, minns inte vilket år det var. Men om jag inte minns fel ska det vara på 300 talet då det mesta brann upp av detta fantastiskt stora och omfattande bibliotek. En intressant tanke är att på 300 talet hade prästerskapet ett möte i Nicaea där man skulle bestämma om Jesus var en helig man eller inte. En intressant iakttagelse tycker jag. Nåväl det var inte det jag skulle prata om.

Ambres pratar ofta om esoterisk lära och tar sin lärdom ur dem när han förmedlar om livet och varför vi lever. Hur vi kan lära oss om oss själva utifrån synsättet det du sår för du skörda exempelvis. För det är vad hela handlar om. Skaffa oss erfarenheter genom liv efter liv.

Under de senaste dagarna har jag varit, låt oss säga, lite för ärlig och rättfram. Ja jag har lärt mig av misstaget att inte vara så rättfram som jag var. Jag trodde det skulle mottas på ett bättre sätt än det gjorde. Nåväl även jag tar misstag på människor. Jag ville inget annat än hjälpa, då jag vet om att mottagaren haft redan besvär med annat, ville jag skona. Men det misstolkades totalt och allt blev så himla fel. Dock ska jag tillägga att jag står för mina ord. Min lärdom är att aldrig mer lägga mig i. Andra får erfara själv oavsett vad jag vet eller inte.
Men som många säger i vår bransch, allt har en mening.

Det här bottnar även i mediumskapet att aldrig någonsin hoppa på en okänd person och berätta att den har en ande med sig som säger si eller så. Det är ur en moralisk synvinkel helt felaktigt agerande av ett medium att göra så. Man uttalar sig endast om någon frågar efter det. Så det man ser på TV där medium slumpmässigt går på stan och hejdar folk är för mig helt omoraliskt och så långt från det jag står för. Nåja nu kom jag från ämnet igen.

Men konsekvensen av alla fel och misstag man gör är att se dem samman och kunna lära sig av det själv. Låt mig ta några exempel:
Om någon säger till dig eller uttalar sig om någon som betett sig illa. Så klart det är inte kul. Men hur är man själv, tänker jag. Om man nu är själv en ”upplyst” person och vet allt och kan allt och bara jobbar med ljus och kärlek. Hur projiceras det egentligen. Är det signal om att men verkligen sätter på sig offerkofta eller är det signal om att man är sårad och berörd., på riktigt. Men hur ser man på saker då undrar jag. Jag vänder på steken och tänker om det varit jag som blivit utsatt för elaka tungor, hur agerar jag. 1. Om det är sant för mig tar jag åt mig och blir berörd. 2 är det osant kan jag inte ta det åt mig och tänker -det är din åsikt, jag håller inte med. 3. Om man ska se det ur en andlig synvinkel, vad kan jag lära mig av detta, finns där nåt jag kan lära mig mer av hur andra upplever mig. Kanske är det nåt jag själv inte ser och behöver förbättra hos mig själv. 4 försöka be om ett möte och få saker uträtt på bästa möjliga sätt utan att fega ur. 5. Ur en mänsklig synvinkel skulle jag nog mest skratta åt saken såvida jag inte håller med, då allt skulle vara helt osant om man förutsätter det så klart. Skulle tänka att det är små människor som inte kommit långt i sin utveckling och behöver tid på sig bemöta sig själva. Jag kanske kan ge den något tips! Men framförallt skulle jag se vad jag kan förbättra, då andra personer är vår spegelbild, oavsett vad vi tycker om det. Det är inte jag som skapat livets uppkomst och universums lagar.

Här är några råd jag skulle vilja dela med mig om man blir åtsatt eller beskylld för något.

  1. Se över situationen och se om det är sant eller inte. Är det sant, måste du själv se till att få det tillrättagjort, helst ett möte med personen så man kan reda ut saken. Säkert finns massor av missförstånd från båda parter.
  2. Om det inte är sant som skrivs eller sägs. Låt det bara vara och ge det ingen energi. Bryt dina mönster som du vanligtvis brukar gör för att bryta energin. Att ge sånt här energi är bland det dummaste man kan göra. Då det inte leder någonstans. Om man tänker att man blivit orättvist behandlar, tänk så här, fru Karma tar hand om saken. Men det mest primära ge det ingen energi, då kan inte ”bollen” bli större ä den redan är. Ju mer du föder den ju större blir den.
  3. Om motparten fortsätter, tänk efter då vad är det för människotyp. Vad är dess syfte. Kanske du kan lära dig mer om persontypen. Hur agerar den, vad gör den. Är det en person med härskarfasoner, är det en person som till och med är en psykopat? Hur vet man det, jo titta på persontypen. Dem är inte lätta att upptäcka men dem finns och man blir dubbelt besviken när man upptäcker vilket typ av person det är man haft med att göra. Eller har vi med sekt fasoner att göra. Vill personer ha så många med sig i sitt fall.
  4. Finns det något mönster i mitt eget beteende som jag vill bryta. Om man inte gillar det måste det brytas oavkortat. Det finns självfallet många metoder, men först måste man se om där finns ett mönster inom dig. Men ta aldrig på dig offerkofta!! Ta lärdom istället och gör om och gör nytt.
  5. Vi är alla från samma källa, ingen är bättre eller sämre än den andre. Att kalla någon något är detsamma som att slå på sig själv. Att leva i ljus och kärlek är nog bra på alla sätt och vis, men det är tillåtet att väsa när nåt är i obalans.
  6. Att se saker från ett högre syfte. De som sätter på sig offerkoftan och menar att det synd om den, hur är dess syfte. Kan man se det ur ett högre syfte eller är det rent av egot som talat. Egots uppgift är att skydda oss från förändring. De tär bra på sätt och vis men vi som människa själ och ande ska inte ge den för stor plats.
  7. Tänk på att det kan vara nyttigt med att ge motstånd till motparten, även om det till en början kan ses som negativt. Jag har agerat genom andevärlden, jag har agerat i det ljusaste och renaste jag vet om. Man kan ifrågasätta det så klart. Men kom inte säg att någon annans sätt eller kanal är bättre än nån annan, då är man helt ute och seglar anser jag. Man kan bara se till själv och inget annat. Döm inte ut någon innan man vet hela sanningen. För den vet ingen av oss ännu. Inte hela förloppet och inte hela tråden av varför vi är här.

Till den som läser mina blogginlägg vill jag mest säga: Våga för att vinna, men ta konsekvenserna av det. Var noga med varför, och hur du gör det. Vem gynnar det osv. Om vi inte agerar på något som är helt fel, låter vi negativitet ta över och dem vinner. Vill vi det, eller ska det negativa vinna? Jag vill härmed hylla hjältar genom tiderna som stått emot orättvisa och stått upp för dem svaga och dem som inte vågar.och hylla dem som stod upp korruption, orättvisor och härskarfasoner och psykopater.

William Wallace (Bravehaert)
Moder Theresa
Lady Godiva
Nelson Mandela
Rosa Parks
Ellen Key
Mahatma Gandhi
Julian Assange
Edward Snowden
Jeanne d´Arc
Malala Yousafzai
Emmeline Pankhurst
Jesus Sananda

Samt många många fler….
 

 

023_002_image

Lojalitet

”Lojalitet”

Hur lojal ska man vara? När är det läge att inte vara lojal? Vad innebär det att vara lojal?
Den frågan kommer upp då och då, särskilt för mig den senaste tiden. För mig är lojalitet i första hand att vara det mot sig själv. Om man inte visar lojalitet mot sig själv och visar självaktning mot sig själv, tror jag man förlorar sig själv på vägen. Man tappar vem man är och vad man tror på och det man representerar. Jag ska berätta vad jag tror på och hur jag agerat på en särskild händelse som är väldigt aktuell. Där jag vill påvisa om hur jag agerat och hur jag blivit bemött i den här frågan. Med risk för att trötta ut dig som läsare, vill jag ändå berätta detta.

Man kan tycka att det självklart att man ska vara lojal och trogen, men hur är det med oss människor och vår omvärld. Tänker särskilt på våra medmänniskor och kollegor i den mediala världen. Många jag har i min närhet visar jag tydligt hur jag uppskattar dem och genom min ärlighet och rättframhet visar den. Det är också väldigt uppskattat. Men för den delen behöver man inte vara burdus och dumdristig. Hoppas du som läsare förstår hur jag menar.

Många som känner mig vet jag gått för olika lärare för att lära mig nya saker inom mediumskapet men framförallt fördjupning och bredden inom det. Det skar sig rejält med mellan mig och lärare vid ett tillfälle genom att jag påvisade jag inte lärde mig nåt, särskilt på cirklarna, så jag bad om att få gå veckocirklar här på min ort sista året, men att jag fortsatte själva medium utbildningen. Men det accepterades inte för det ansågs jag då var olämplig som elev..?! Man kan fråga sig vad man menade med det. Men så blev det. Sagt och gjort jag hoppade på en annan medium utbildning, för en annan lärare, som visade mig hur en utbildning egentligen ska gå till. Man ska gå en utbildning UTAN att bli utskälld, och UTAN att man blir hämmad och så vidare och så vidare….Det här ställdes på sin kant kan jag säga.

Många av mina dåvarande medkursare hade vid det här laget antingen slutat själva eller utslängda av olika anledningar. Jag kunde även räkna ut att mellan 80-90 procent av den mindre lämpliga lärarens elever fortsatte inte sina utbildningar. Ännu värre var det med healingutbildningarna. Vad jag vet är det mellan 3-4 som slutfört sina utbildningar med både healing och medium utbildningarna. Jag menar vad är detta!? Att folk slutar eller inte är lämpliga på olika sätt är vanligt, men det borde vara siffror som är tvärtom. Eller hur?
Jag började höra efter hur det låg till i de andras ärenden med sagda lärare. Och det jag fick höra var ganska chockerande hur hen har bokstavligen skövlat bland elever och behandlat dem så illa att de gråtandes går därifrån och vet inte om de ska fortsätta sin utbildning över huvud taget. Så illa har dem blivit behandlade av denna lärare att de ifrågasatte deras egna talanger inom mediumskapet.
Så inte nog med att jag själv blivit illa behandlad, vilket jag insåg efteråt att så här ska man inte behandla elever. Jag kan ta några exempel vad som kommit ur denna lärares mun:
”Du har en svart själ”, ”Det finns inga bra medium i Sverige”, ”Katarina avstyrde lektionen pga att hon inte vägar göra övningen, (alla som känner mig vet jag älskar plattform) ”Katarina ska starta en kryssning och JAG har blivit med bjuden”, (fast egentligen vad sagda lärare som började planera en kryssning fast då skulle det inte finnas några svenska medium) Eller varför inte slå split mellan mig och min bästa vän som vid det tillfället till och med var med i teamet.

Sist men inte minst vad denna lärare sagt till mig på fullaste allvar, ”något plattformsmedium kommer du aldrig bli”!!

Du som läsare har säkert vid här laget tröttnat men det jag vill berätta är att denna lärare håller fortfarande på att förstöra elever i tron av att hen gör rätt metod. Jag har i de senaste dagarna kontaktat några som tagit denna lärare till sig för att fortskrida denna vansinnesmetod hen håller på med. Det är här min lojalitet kommer in. Jag kan inte sitta still här hemma och se på hur denna lärare fortsätter utan att sätta stopp, eller i alla fall försöka sätta stopp. Att varna mina med människor att den här metoden av utbildning (som hen fö är helt ensam om) att det är helt fel att gå för att bli ett bra medium. Det hen gör är att hen förstör alla som försöker gå hens utbildning. Man kan inte kalla det att bli ödmjuk och öka tilliten till både sig själv och andevärlden genom få utbrott, kalla folk för saker och ting, ljuga och förtala andra. Men framförallt att inte visa respekt för sina elever. Det är enl mig och många inte rätt väg att fortdriva en medium utbildning. Nu tänker inte jag säga vem detta är, för det är i sak oviktigt. Det viktiga är att jag vill tala om för er som läser detta. Var inte rädd för att stå upp för något eller någon där ni anser att det är fel och att det förstör och skövlar istället för att bygga upp och uppmuntra. Om ni råkar ut för något likande, ta reda på hos andra hur dem gör. Hur ska det gå till egentligen osv. Så man får perspektiv och en second opinion. Det är viktigt och det är värt mödan. Hur ska vi annars få ändring på vår värld om vi inte stöttar varann och framförallt står upp för varann och påvisar där det är fel. Det är det jag menar med att vara lojal mot sig själv i första hand.

En del kanske undrar vad som hänt med detta ”case”. Tja vad ska jag säga. Varningen jag skickade gick fram men antingen är man avsaknad av intelligens eller så har man blivit så avtrubbad av denna person jag beskrivit att man inte ser eller så vill man helt enkelt inte. Det enda jag VET är att denna lärare KOMMER göra bort sig på ett eller annat vis. Då kommer jag säkert få ett samtal. Hur som helst känner jag att jag agerat rätt och jag också att fru Karma hittar allas adresser till slut.

 

 

148244_20130918_164325_tumblr_mje5i0r02U1rzkceno1_500

Att jobba och leva som medium

”Att jobba och leva som medium”
Den frågan har jag fått många gånger hur det är att leva som medium. Kan säga det är nåt jag faktiskt inte reflekterat över så mycket, förrän nu. Att jag inte reflekterat är nog för att jag ansett det är någon man bara ÄR. Inget att fundera på faktiskt. Tills för en tid sedan någon sa till mig att jag som har andevärlden så nära nog inte har världsliga problem….Då tänkte jag stopp nu, vad är det här? Tror folk i allmänhet att bara för att man har lite kunskap och gåvor ska man slippa allt besvär, sjukdomar och annat elände. Nej herregud, absolut inte!!

Vi trampar omkring här på Jorden precis som alla andra och har precis samma ångest, glädje, ilska och kärlek som alla andra. Precis samma problem i världen som alla andra. Bara för att man jobbar med andevärlden betyder inte jag är fri från karma.
Nog för att man kanske trodde förr i tiden, men prästerskapet har inga förmåner till himlen bara för att man är präst. Eller hur? Varför ska vi som medium slippa undan?! Nej det gör vi verkligen inte. Men en liten detalj kanske vi har, det är vi ser lättare och tydligare på saker och ting när också vi drabbas av sorg och saknad eller annat elände. Den lilla detaljen kanske skiljer oss os. Men vi slipper inte undan något alls.
Vi blir också drabbade av sorg, glädje, kärlekskranka, sjukdomar, fattigdom, besvikelser och bråk med nära och kära. Så ser det ut.

Att jobba som medium är en annan del i detta som jag faktiskt har tänkt själv på. Jag titulerar mig yrkesmässigt som Medium. Det är ett yrke, precis som vilket annat yrke som helst. Jag måste också äta, bo och betala mina räkningar. Men jag betalar också in skatt precis som alla andra. Vilket gör att jag är med i ekorrhjulet igen. Men eftersom jag inte är anställd någonstans sköter jag mitt eget bolag med min make. Men jag bestämmer helt själv när var och med vem jag arbeta med eller inte. Vilket är ett stort privilegium och många blir så klart avundsjuka på det. Men det problemet ligger hos andra, inte hos mig. På tal om avundsjuka har jag märkt det kommer krypande mer och mer. Jag förstår inte alls varför. Men det har visat sig att avundsjukan kommer närmare och närmare och ju längre tiden går ju mer tydligt blir det att andra (kollegor) är alltmer avundsjuk på det jag gör och det jag kan. Varför kan jag verkligen fråga mig? Är vi inte alla i samma båt? Ska vi inte gå mot Oneness allihopa? Är vi inte alla ett? Jag menar var finns avundsjukan plats då. Ska den ha plats i våra andliga liv?

Jag själv kan inte förstå vad det är att vara avundsjuk på. VI har ju alla allt inom oss. Om man nu har missat det ska man väl i så fall rikta energin till sig själv och leta fram det där man vill ha inom en själv, inte hos mig.
En annan detalj som verkar svårt att förstå för många, särskilt i den här branschen. Jag jobbar hemifrån. Vilket ofta betyder jag har ingen fast annan arbetsplats jag åker till och från. Tillfälligt kan jag åka till annan plats eller ort för olika uppdrag. Men för övrigt sitter jag hemma och sköter företaget, men jag har även jobbet här hemma. Telefonen är en utmärkt uppfinning om man vill anlita mig och därför är det många som även bokar upp sittningar via telefon, så jag har möjlighet att jobba hemifrån. Eller om kund kommer hit för en sittning eller healing. De som har svårast att förstå detta är nog den närmaste kretsen. Jag vet inte varför det är så, men det är en detalj jag lagt märkte till de senaste 10 åren. Men det är inte den tråkigaste detaljen. Det är den här som nog är tråkigast: De som känt mig länge och sett jag gjort en förändring i mitt liv genom mitt livsval och mina värderingar är att de tagit avstånd. En del lite men en del märkbart. Andre helt och hållet, till och med avslutat släktband och relationer brutalt och direkt. Jag kan tycka det är tråkigt att man vill välja ett avslut så brutalt när dem vet jag en gång i livet inte hade det så lätt och nu när det går bra för mig och lever ett bra liv att de inte kan glädjas med mig. Det är några personer jag haft allra närmast som inte längre finns där. Det kan jag tycka är riktigt tråkigt och ledsamt. Släktskap kanske vi inte ska gå in på men det finns där också. Det sorgligaste är väl att jag vet inte varför många har tagit den vägen. Jag vet inte varför och jag har inte fått ge min version eller kanske fått berätta min del i det hela. Men det har kanske inte med mitt yrkesval att göra, eller ?
Var finns fördelarna då, kan man undra. Jo, självklart alla möten med alla olika människor. Jag skulle aldrig fortsätta med detta yrke om det inte vore för alla dem jag fått möta, och framförallt hjälpa genom livet. Mödan har ibland varit övermäktig och svetten lackat, men ack så härlig känsla att få den ynnesten att vara till hjälp för dem som ingen annan hjälp hittat på vägen. När de i desperat hjälp söker överallt och genom ett sista halmstrå söker den andliga vägen, och de hittar rätt till slut. Det är lönen för allt !

 

orakel400

Att ha seans – Demonstration

”Att hålla och ha storseans”

Det är mångas stora dröm att få stå inför en publik och ge en massa budskap från andevärlden. Så även jag. Men genom åren har jag insett att det är lika viktigt att bevisa vem det är som kommer från andevärlden. Vem är det från andevärlden som kommer med budskap. Vissa anser inte det alls är viktigt, men då kan jag undra varför ska man ens ha storseans. Vad blir syftet då, liksom. Låt oss säga att ett medium gör beskrivning på följande sätt: ”Jag har en kvinna med mig som är som en farmor/mormor, hon har en blommig klänning och grått kort lockigt hår. Hon står i köket och lagar mat och bakar”….För mig som är född på 60 talet kan jag säga att jag kan säga detta låter som både min farmor och mormor, det kan även hela publiken känna igen. En så kallad allmän beskrivning av en anhörig, som många i publiken kan känna igen. Det vore nog mer roligt och attraktivt om man kan göra följande beskrivning och att det även stämmer: ”Jag har en kvinna med mig som är en farmor. Hon visar en typisk bild av en farmor, för hon talar om sin son och om dig som ett barnbarn. Hennes liv bestod mest av matlagning till familjen och hennes glädje över att baka kakor. Men hon talar om en särskild kaka som är ett hemligt recept. Vilket det inte är längre för här kommer receptet….Receptet kommer från en avlägsen faster som var traktens bagare och hade ett bageri i trakten, som hette bla bla bla…”
För mig vore detta en mycket bra beskrivning och en bevisföring utan dess like. Jag får både in flera generationer, jag får information från andevärlden vad hon vill säga och vad hon förmedlar. För det är var det handlar om. Kommunikation. För mig som alltid söker efter att bli bättre och bättre för varje gång, är detta en strävan och söker alltid efter något specifikt som publiken kan säga eller tänka, andevärlden var här idag.

Det finns många som inte tycker bevisföring är så viktigt, jag kan förstå till viss del, men vad många kanske inte tänker på är glädjen från andevärlden att de äntligen fått komma fram och berätta om sig och sitt. Den kärlek som kan finnas mellan två världar kan ibland vara så rörande och kärleksfull man tappar andan. Det tänker kanske inte många på.

 

images7